- Project Runeberg -  Världens herre /
387

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 387 -

tydligt hjälpa mig, att där ge mig ut för annat än äkta
arab. Det bästa vore att hinna till Tunis och Tripolis,
ty där kunna vi vända oss till franske konsuln. Men
detta är möjligen den längsta vägen. Vad tycker ni?

- Vad jag tycker? upprepade Judith, och hennes
ansikte antog uttrycket av den djupaste tillgivenhet och
underdånighet. Ack, herre, jag kan ej tycka, eller
bestämma någonting. Jag lämnar såväl mitt liv, som allt
vad jag äger i edert väld. Fråga efter intet, bestäm
allt, såsom ni vill. Jag skall följa eder blint. Ni är
min herre, min härskare!

- Säg icke så! sade Albert allvarsamt. Men
låtom oss lämna detta ämne. Vi hava för det första att
tänka på vår resa. Under alla omständigheter skola
vi i början hålla oss nordligt, ty däråt finna vi den
närmaste kosan och de närmaste människorna. Nu
skall jag efterse hästarna. Se, de äro redan på benen!
Dessa hästar äro präktiga djur. Inom en timma skola
de vara i stånd att bära oss. Jag skall ge dem några
dadlar.

Därefter började han att sela på dem - för Judith
hade han, lyckligtvis nog funnit en fruntimmerssadel -
och packat på allt som han ansåg behövas för resan.
De stackars djuren slukade dadlarne - vilka annars
visst icke är deras älsklingsföda - med verklig aptit
och gnäggade bedrövligt efter sina forna herrar.

Snart visade sig även andra betänkliga tecken, att
man borde lämna stället. Asgamar svävade redan
Över detta dödens fält och en varg eller en schakal
syntes här och där smygande på något avstånd. Dessa
djur. bruka, alltid följa efter karavanerna. De draga sig
även efter samum, emedan de veta, att den alltid
bringar dem rika byten. Vargarna angripa sällan
levande människor. Men det syntes likväl betänkligt, att
stanna i deras omedelbara grannskap.

Albert framförde de båda hästarna, som för varje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free