- Project Runeberg -  Världens herre /
388

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minut blivit raskare, till Judith, som under tiden
flyktigt ordnat och till en del förnyat sin toilett.

Natten är ej heller långt borta, sade Albert. Men
vi böra rida natten igenom. Sedan hoppas jag att vi
i dagbräckningen skola vara i närheten av en oas. Det
vore för övrigt tråkigt att nödgas ensamma vila över
natten i denna öken. Visserligen har jag kommit över
tvenne tält. Men vilan under palmerna är angenämare.
Var vid gott mod fröken! Jag hoppas att vi båda
skola få återse vårt fädernesland!

Skrattande - ty han insåg, att han måste uppmuntra
Judith - räckte han henne, med äkta fransk galanteri,
och med en fulländad kavaljers behag handen, för att
hjälpa henne stiga upp. Judith rodnade ånyo då hans
hand rörde vid hennes. Albert låtsade icke märka det.
Likväl förekom honom en erinring om den känsla han
för första gången förnummit, då han med den sköna
vanmäktiga vid sitt bröst sprängde igenom samum,
och även över hans ansikte spred sig en rodnad, som
han sökte att dölja, genom att hastigt hoppa upp i
sadeln. Han sökte nu pröva styrkan hos sin häst.

- Dessa kabylhästar äro av en ypperlig ras! sade
han tillfredsställd. För en timma sen låg detta djur
och drogs med döden, och nu betvivlar jag ej, att det
skall tillryggalägga hela vägen utan ansträngning.
Hurudan är er häst, fröken? Något svag, som det
tyckes. Men desto bättre, annars skulle han inte bära
damsadeln så tåligt.

Båda redo bredyid varandra, dock så att Albert icke
kunde se Judiths ansikte. Han kände ej något behov
för ögonblicket att tala. Hans själ var helt och hållet
uppfylld av tankar på hans nya, så plötsligt förändrade
belägenhet. Vilka ödets växlingar hade han icke
upplevat på den senaste tiden! Först en hemlig agent för
fransmännen, vänligt emottagen av kabylerna såsom en
god vän till Achmet-Bey. Därpå misstänkt, sedan ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free