Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdom rik. Även min mor var arvinge till en
betydlig ’förmögenhet och det blev av föräldrarne bestämt,
att de båda unga skulle gifta sig med varandra. Det
skedde, och äktenskapet, i vars första år jag blev född,
tycktes vara lyckligt, det kanske även var det. Men
vid sin död - jag var då tolv år och redan ett
förståndigt barn - meddelade mig min moder, att hon då
hade älskat en engelsman och endast genom
föräldrarnes tvång blivit make till sin dåvarande man. Hon
sade mig även, att hon efter sitt äktenskap icke hade
uppgivit förbindelsen med denne engelsman, och gav
mig den bestämda försäkran, att jag var en dotter till
hennes älskare, och ej till Eli Baruch Manasse.
Min fader visste ej detta, han ej ens anade det. Han
älskade mig redan under min moders livstid nästan
vansinnigt, och denna kärlek tillväxte ytterligare efter min
moders död. Han kände ej annat av världen än guld
och silver samt mig. Han övervann sin girighet till
den grad, att han gav mig allt och vida mera än jag
önskade - ty mina pretentioner voro alltid
anspråkslösa. Han höll språklärare åt mig, han gav mig en
uppfostran, jag vill ej säga över mitt stånd, men vida över
seden hos vårt folk. Han betraktade mig som sin
största skatt, vilken han ville framhålla, som en diamant,
vilken måste infattas på det kostbaraste sätt. Huru
mycket han älskade mig, det kan ni finna därav, att han
för min skull blev förrädare mot er, att han satte edert
liv på spel, för att rädda sin dotter åt sig! Förlåter ni
honom detta?
Jag har redan sagt, att mina böjelser voro ringa. Jag
gjorde därför icke något slösande bruk av min faders
kärlek till mig. Ju äldre jag blev, desto mera
bestämde jag min smak för det enkla och rent andliga. Jag
ville icke umgås med familjerna av vår nation, emedan
de voro mig motbjudande, och i era landsmäns
salonger, hade jag lika lite lust att gå, för att där bliva be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
