Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 393 -
väsenden som han hittills trott finnas endast i skaldens
fantasi.
Ovillkorligen begynte han en del frågor, för att
djupare intränga i sin följeslagerskas själ, och med varje
svar växte hans förvåning. Han fann ett förstånd, som
icke allenast var hans eget vuxet, utan kanske även
vida överträffade det, om ock icke i styrka och energi,
så likväl i vetenskaplig bildning och mogen
omdömesförmåga. Judith kände den franska, italienska och
genom översättningar även den tyska och engelska
litteraturen nästan bättre an Albert, som i sin ungdom
försummat sina studier och först vid lediga stunder som
soldat funnit tillfälle att inhämta något av de större
skaldernas skapelser. Hon kände Victor Hugo och
La-martirie lika väl som Rucine och Corneville, och själva
Lamennais var henne lika så bekant, som Bossuet.
Dessa författare hade hon icke allenast läst och inpräglat
deras ord i sitt minne, utan hon hade införlivat dem
med sig och bildat sig en egen åskådning av världen
och livet, som vida överträffade vad Albert någonsin i
Paris hört av rörliga fruntimmersläppar. Det var re f
lektioner av en djupsinnig, känslofull, poetisk själ, utan
något studerat, eller överspänt. Vad hon sade, gav den
unpre mannen mycket att tänka på, att överlägga.
Slutligen tystnade samtalet och de båda resande satte
sina hästar i galonp, då marken blev fastare. Alberts
tankar om sin följeslagerska hade betydligt förändrat
sig till följd av detta samtal. Den vackra judeflickan
hade för honom blivit en betydande personlighet. Hon
var ej allenast det vackra, varmblodiga barnet av sin
stam, ett väsende som behagade hans ögon. Hon hade
dessutom avtvungit honom aktning och avlockat honom
intresse.
För detta nya rön glömde Albert framtiden, eller om
han tänkte på något, så var det endast den vila, som
väntade honom med sin vackra följeslagerska i nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
