- Project Runeberg -  Världens herre /
394

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- S94 -

oas, och därför sporrade han sin häst till hastigare fart.
Samtalet avstannade dem emellan. De gåvo varandra
endast då och då korta frågor och svar. Slutligen
grydde morgonen. Men ännu såg Albert ingen buske, intet
träd, ingen bergshöjd vid horisonten.

En stund därefter fick han se ett tåg av vid pass
tjugo personer, som kom emot honom. Albert tänkte,
att han av dessa kunde erhålla några livsmedel och
underrättelser om vägen. Han båd Judith stanna och
vänta honom, och red därpå fram till tåget.

Det var en karavan av köpmän, som drog till det
inre av Afrika. Albert, som naturligtvis fortfarande
bibehöll sitt inkognito som kabyl, meddelade dem den
bedrövliga händelsen som inträffat med hans tåg, och
bad dem om lite majsbröd eller andra matvaror.
Dessutom glömde han icke att säga dem, att de skulle göra
rika byten bland de döda, om cte följde hans spår och
uppsökte detta förödelsens ställe. Hos de
vinningslyst-na köpmännen verkade detta icke litet. Albert fick allt
vad han önskade, till och med två buteljer rom i smyg.
Beträffande vägen, sade man honom, att han inom två
timmar skulle hinna till en oas och hålla sig väster om
denna för att komma till Loghuat. Nöjd härmed red
Albert tillbaka till Judith, och aldrisr hade en melon
smakat honom bättre än den, som Judith nu sönderskar
och räckte honom med sina små vackra händer.

Två timmar blott till oasen - en kort väg!
Hästarne, som Albert givit lite majsbröd fuktat i rom,
förnyade sin raska galopp och en stund därefter sågo de vid
horisonten en blå fläck som tillkännagav oasen.

Österlänningarne prisa oaserna såsom paradisiskt
sköna ställen. Men så är sällan förhållandet i
verkligheten. De äro endast vackra i jämförelse med den
eviga öknen. Sålunda var denna oas ej heller annat
än en liten palmlund med en konstgjord cistern i mitten,
som var omgiven av en svag gräsväxt Men dadel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free