Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 396 -
begär, allra helst då omständigheterna givit honörn en
viss rättighet; att ej behöva det!
Albert hade ej varit annorlunda än sina kamrater i
Paris Chateau-Renaud, Beauchamp och Debray. Vad
kärlek var, hade han aldrig erfarit, men då någon
finare dansös ej skänkte honom sin ynnest, förstod
sonen till den rike general de Morcerf, att köpa den.
Albert hade varit på god väg att bliva en ytlig, haltlös
enerverad människa. Hans goda hjärta skulle ej hava
räddat honom från följderna av de utsvävningar, som
livet i Paris nödgade honom till.
Olyckan hade blivit hans läromästarinna även i
denna punkt. Den simple soldaten i afrikanska armén, den
sparsamt avlönade officeren, som dessutom avsatte
hälvten av sin sold för modrens räkning - löjtnant
Albert Herr era hade här ej mera några sådana tillfällen
som i Paris. Och vad retelser kunde väl finnas för den
som i Paris blivit övermätt på allt? Vad värde hade
väl fruntimmer för honom? Om han icke föraktade
dem, så voro de dock likgiltiga för honom. Aldrig
hade någon kvinna för honom öppnat hela sitt
älskande hjärta, aldrig hade han lärt känna ett kvinnohjärtas
djupa hemligheter. Det fanns endast ett fruntimmer
som Kan ärade, och detta var hans moder. Han
trodde icke, att någon annan kvinna i världen kunde
jämföras med henne.
Därför hade Albert, så besynnerligt det än må synas,
under hela sitt vistande i Algier, aldrig kastat sina
blickar åt någon kvinna, aldrig känt någon ytlig eller
djupare böjelse för någon kvinna. Hela hans traktan
hade gått ut på, att förskaffa sig utmärkelse och
erkännande som soldat, att fullända sina vetenskapliga
studier och sin världskännedom. År hade gått, under
vilka han ej hade vidrört handen på någon kvinna.
Desto farligare var detta ögonblick för honom. Han
hade glömt sin forna missaktning för fruntimmer, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
