- Project Runeberg -  Världens herre /
401

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 401 -

att hylla honom, än han henne. Oerfaren av världen
och fruntimmerskonster, utövade hon intet av detta
koketteri, som visar mannen köld, då han synes älska,
endast för att desto starkare fängsla honom. Hon
lät honom tydligt förstå, huru lycklig hans artigheter
gjorde henne, och hade ej detta ögonblick i oasen varit,
hade Albert icke strävat efter, att undvika allt, som
kunde påminna om denna händelse, så skulle han redan
långt förut hava tillstått för henne sin kärlek - en
annan kärlek, än den passionerade uppskakningen vid
detta ögonblick!

Men vart skulle det nu leda? Vad utsikt hade
Albert, att få njuta samvaron med sin ledsagerska i
lyckligt lugn, under säkert skydd? Huru kunde han
hoppas att, utan kompass, utan vägvisare, komma ut ur
denna öken, i vilken han med varje dag kanske mera
fördjupade sig? Om ännu några dagar sålunda gingo,
måste de båda bliva offer för en förfärlig hungersnöd.
Mödosamt släpade sig hästarna fram genom sanden eller
över den heta klippmarken. Dystra skräckbilder,
mörka tankar uppstego i Alberts själ, och han tänkte
därvid mera på Judith, än på sig själv. Nu hade han
slutligen funnit en varelse som han älskade, som öppnade
för honom ett nytt, ett skönare liv! Och denna lycka
skulle han nu endast hava ernått, för att lyckligt dö
ifrån den? Han skulle endast hava funnit den, för
att förlora den för evigt, för att gå under med den?
Denna tanke var kvalfullare, än alla föregående. Hans
modlöshet bland kabylerna, hans misströstan om
räddning och återkomst, hade varit gyllene tröst emot de
bilder, som nu uppstego för hans fantasi. Judith själv
kunde ej ens gyckla bort dem nu mera. Han märkte
att hon hoppades, endast för att trösta honom.

Om aftonen på den sjunde dagen, då alla hans
krafter tycktes övergiva honom, fick han vid horisonten
se något blåaktigt. Det var en oas, och då han
när-V. H. I 26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free