Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 410 -
Yacoba, varifrån vi sannolikt lättare komma till Kuka.
Skall jag antaga förslaget?
- Varför icke? Varför är ni då villrådig? frågade
Judith.
- Nå, jag tillstår öppet, att denne afrikanare icke
behagar mig, svarade Albert.
- Fruktar ni något, låtom oss då resa ensamma,
sade Judith.
- Jag fruktar intet för mig, svarade fransmannen,
jag fruktar endast för er.
- För mig?
- Ja, ty Ali ben Mohamed tyckes betrakta er med
en uppmärksamhet, som är farlig i dessa orter, varest
man är avskuren från all hjälp.
- Ack, jag förstår er, sade Judith lugnt. Då har
ni intet att frukta. Jag känner mig fullt trygg under
ert beskydd. Jag anförtror mig åt Gud och er såsom
hittills.
- Jag tackar er Judith, sade Albert. Jag kan och
vågar ej föreskriva er några lagar. Det vore möjligt
att den förnäme afrikanarens uppmärksamhet ej är er
likgiltig.
- Albert! avbröt honom Judith med en förrädisk
rodnad. Albert!
Den unge mannen tystnade något förvirrad. Hjärtat
slog av häftig glädje. Gott, sade han sedan. I alla
fall är det nödvändigt att ni bekräftar mina uppgifter.
Jag skall säga honom att ni är min syster, och en av
mina vänners trolovade brud. Kanske jag är för
mycket försiktig, kanske jag för mycket misstror denne
afrikanare. Men försiktighet är här nödvändig.
- Säg ni som ni föreslagit! sade Judith med milt
leende. Jag är ju i det hela er syster.
Albert bortvände sitt ansikte något. Intet var för
honom mera angenämt och retande, än detta milda,
hjärtliga leende av sin sköna reskamrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
