- Project Runeberg -  Världens herre /
418

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 418 -

tecken till underkastelse. Men om jag nu skulle neka
att bryta mitt löfte?

- Så skulle även detta icke hjälpa dig, ty du är i
mitt våld! sade afrikanaren med största lugn. Jag
skulle döda dig och behålla din syster.

- Jag skall tänka på saken och fråga min syster,
sade Albert och styrde sin häst tillbaka till Judith, som
ensam lät sin muntra travare dansa över betesmarken.

- Han berättade henne helt kort sitt samtal med
Ali ben Mohamed och båd henne, icke förtvivla utan
synas helt lugn. Sedan, då han märkte att Ali från
sin avlägsna plats observerade honom, antog han minen
av en person som djupt och moget överlägger, men icke
kan komma till något beslut. Men när middagsrasten
var slutad, och tåget åter hade satt sig i rörelse, red
han fram till araben, vinkade honom åt sidan och sade
honom med en resignerande min:

- Jag har beslutat mig, du skall få din vilja. Jag
finner att jag icke kan hindra dig, att göra vad du vill.
Så må då min syster bliva din hustru och jag anförtror
hennes och mitt öde i dina händer. Men var icke för
enträgen mot henne. Hon älskar min vän, och det skall
bliva henne svårt att skilja sig från sina
barndomsminnen och tankarne på sin hembygd. Hav tålamod med
henne. Hon skall vänja sig vid andra tankar.

Ali ben Mohamed böjde sitt huvud, till tecken, att
han var ense med honom härom, och om Albert även
icke märkte något annat tecken till glädje och
belåtenhet hos honom, så tyckte han sig dock att finna, att
afrikanarens ögon vilade vänligare på honom. För
närvarande talade han ej vidare med honom, utan vände
om till Judith.

Nu överlade han hastigt huru han skulle kunna
undkomma araben. Framför allt syntes det honom
nödvändigt, att lämna tåget förrän de hunno till Yacoba.
Ty att fly från en stad var i alla händelser svårare än,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free