Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 420 -
gjorde hästarnes packning i ordning, och smög sig
därpå utom porten för att kasta en blick över byn.
Natten var lugn och mörk. Albert kunde icke märka
att några vakter voro utställda, eller om hans hydda
var observerad från något håll. Han gick ett stycke
in i byn och fann icke en människa. Ända till huset
där Ali ben Mohamed hade sin bostad vågade han sig
fram, men även där tycktes allt ligga i djupaste sömn.
Han återvände därpå till Judith, sade henne att allt var
säkert, och att han ville företaga flykten.
Därpå bad han henne hålla sig tätt intill hans sida,
tog båda hästarna vid tygeln och förde dem ut ur
gården. Lyckligtvis hördes knappt hovslagen i den
sandiga marken, och Albert uppnådde det sista huset i byn
utan att något misstänkt tecken hade förskräckt honom.
Försiktigt ledde han hästarne vidare till en liten
småskog. Där upplyfte han Judith i sadeln, svängde sig
själv upp på sin häst och lät båda trava framåt i en
riktning som han själv hade noga uppgjort för sig.
Nattens mörker förorsakade honom en del
svårigheter. Det var omöjligt att på femtio steg igenkänna
mera än de ungefärliga konturerna av större
trädgrupper. Det blåste likväl en svag nattvind. Albert visste
att den kom ifrån öster, och då han ville styra sin kosa
åt detta håll, så behövde han endast rida emot vinden
för att vara någorlunda säker på vägen.
Först redo de över en vidsträckt grässlätt. Då
hämmade hastigt en flod deras vidare framträngande.
Albert var likväl mera glad än ledsen över denna
omständighet. Hjan visste att alla floder vid denna årstid voro
grunda, och då han önskade att lämna så litet spår som
möjligt efter sig, så red han först ensam i floden en
sträcka framåt, och bad sedan Judith följa efter.
Floden kom från öster och de båda flyktingarne redo i
det grunda vattnet längs efter den. På detta sätt
försvårade han förföljelsen för Ali ben Mohameds folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
