- Project Runeberg -  Världens herre /
424

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 424 -

beklämda bröst. Därpå utsträckte han sin hand liksom
välsignande mot Judith, framviskade några
tacksamhets-ord till himlen och nedsatte sig även själv, för att
överlämna sig åt en kort vila. Mot sin vilja inslumrade han,
och då han uppvaknade hade allt några timmar
passerat, ty solen stod redan högt på himmelen.

Han väckte Judith, uppmuntrade hästarna, och efter
några minuter sprängde de båda flyktingarna vidare
mot öster. Albert ville försöka att uppnå berget före
nattens inbrott, för att få ett bättre gömställe än den
öppna palmlunden. Snart blev även marken ojämnare.
Grupper av kullar, bland vilka här och var framstack
klippor, avbröto slätten. Andra träd, tamarinder och
lövträd ersatte palmerna, utsikten var friare. Albert
såg några byar ligga på sluttningen av berget. Men han
aktade sig noga, att närma sig dem, ty överallt skulle
man hava examinerat honom och möjligen hållit honom
kvar.

Äntligen hade han hunnit mitt ibland
granitklipporna. Men nu hindrade den inbrytande natten, resans
fortsättande. På ett skyddat och från alla håll
obemärkt ställe bragte Albert sin reskamrat och hästarna i
säkerhet, hämtade vatten från en närbelägen källa och
överlämnade sig slutligen även själv åt sömnens behag.

Han vaknade före morgonens inbrott, och innan han
väckte Judith, gick han upp på en höjd, från vilken
han kunde kasta en vidsträckt blick över landskapet
och övertygade sig, att ingen förföljare var i närheten.
Han begynte på fullt allvar tro, att Ali Ben Mohamed
antingen icke tänkt på att förfölja honom, eller tagit en
oriktig väg. Uppmuntrad av denna tanke, återvände
han till Judith och snart voro hästarna i väg med sina
ryttare uppför berget.

Det var en svår och farlig mark, här var ej att tänka
på några banade vägar, lika litet på skugga, ty de
bevuxna delarne av berget voro otillgängliga. Mot mid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free