- Project Runeberg -  Världens herre /
427

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 427 -

endast för en ögonblicklig fara. Det har ej några blad
och då. dessa träd äro gamla måste de vara ihåliga.
Afrikanarna gagna dem ibland till boningar. Låtom
oss se efter.

Han hoppade av hästen, bad Judith gömma sig med
hästarne i buskarne och undersökte trädet. Ett ihåligt
ljud klingade emot honom då han bultade på stammen.
Han skyndade runt omkring trädstammen, som hade
vid pass sextio fot i omkrets.

– Här är räddning, skrek han med glädje. Här
är en öppning, genom vilken en häst i nödfall kan
komma in. Kom Judith, jag skall gå förut!

Han inträdde genom en öppning som var ungefär
2 meter hög, och liknade en port. Bredvid honom
sprang något ut med högt tjutande. Det var ett
panterdjur, som under sin förskräckelse till all lycka icke
tänkte på något angrepp. Även några fåglar flögo upp
och flaxade omkring Albert. För övrigt syntes icke
finnas något farligt i trädet.

Judith stod redan med hästarna framför stammen.
Djuren läto i sitt uttröttade tillstånd göra med sig vad
Albert ville, och trängde sig in genom den smala
öppningen. Judith följde efter.

- Här äro vi åtminstone i säkerhet för det första!
viskade Albert. Om jag trodde att jag kunde ha ännu
några minuter på mig, så skulle jag tilltäppa öppningen
med ris. Men det kunde förråda oss, därför får den
vara som den är. Här kan jag åtminstone med
säkerhet strida, och det skall ej bliva lätt för afrikanarne,
att intränga.

Han förde Judith med hästarne till den delen av
stammen som var längst bort ifrån öppningen.
Skymningen var redan så stark att Albert nu knappt kunde
igenkänna Judith. Han undersökte sina vapen och
närmade sig öppningen, för att lyssna.

Strax därpå hörde han hovslag. Afrikanarne tyck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free