Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 437 -
Nu drog Ali ben Mohamed sin sabel och sprängde
fram i spetsen för sin skara för att elda de
tillbaka-vikande. Albert betänkte sig icke det minsta; han
bestämde nästa kula för den stolte Fellatah. Men
denne måtte hava anat sin fiendes avsikt och drog sig
igenom en öppning i ledet, åter bakom sina ryttare.
Albert ansåg nu tiden lagom för att avancera
angripande. Han gav negern en vink, som denne genast
förstod. Dock trodde han sedan att Albert först borde
skjuta en gång. Den unge mannen avfyrade därför
även de bägge bösorna och sina dubbelpistoler. Endast
ett skott gick bom. Fem Fellatahs voro således ånyo
döda eller sårade. Bådas styrka voro nu ungefär lika,
endast med den skillnaden, att Fellatahs veko
modfäll-da tillbaka och Bagirmiterna jublade.
På negerns första vink störtade nu även dessa senare
med ett vilt skrik löst på fienden. Striden begynte med
lansar, bågar, svärd och sköld. Albert höll sig tillbaka.
Han nöjde sig med att ladda sina gevär och kasta en
leende blick till Judith, som skänkte honom tillbaka ett
uttryck av den största beundran och kärlek.
Striden var snart avgjord, och det var lätt att
förutse, vem som skulle segra. Bagirmiterna voro fulla av
jubel och tillförsikt, deras hästar friska och muntra,
dessutom starkare än Fellatahs. - De senare därerhot
uttröttade och genom sina matta hästar hindrade i sina
rörelser. De förlorade den ena mannen efter den andre
och veko småningom tillbaka till floden. Där försökte
de ett sista men fruktlöst motstånd. De flesta av
återstoden drunknade. Få nådde andra stranden, bland
dem Ali ben Mohamed, som Bagirmiterna förföljde en
stund men ej upphunno.
- Nu, sade Albert skrattande till Judith, under det
Bagirmiterna glättigt återvände, äro vi befriade från
det bekymmer, kanske endast, för att behöva tänka på
ett annat. Men jag tror likväl, att dessa människor sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
