Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Muley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 443 -
som under tiden uppmärksamt hade betraktat Albert.
Följ mig, så skall du själv få erfara det övriga.
Några minuter gick Albert med häftiga steg igenom
rummet. Men vad hjälpte det honom att överlägga?
Han måste foga sig i sitt öde. Han insåg att sultanen
aldrig skulle ursäkta honom, om han nekade att
uppfylla profetian, för vilkens äkthet han för övrigt ej hade
riktigt förtroende och som Muley kanske själv hittat på.
- Jag är beredd, sade han, låt oss gå. Är
sultanen en sträng herre?
- Mycket sträng, svarade negern. Så sträng att
få älska honom, men många hata honom.
- Och att uppoffra sig för en sådan människa!
mumlade Albert. Nåväl, som Gud vill!
Han underrättade Judith som hastigast, att han skulle
gå till sultanen och följde därpå negern. Han märkte
att vid ingången till huset befunno sig en vakt av fem
Bagirmiter. Palatsets tjänare betraktade honom med
stor nyfikenhet, ty ryktet om profetian hade redan
utbrett sig. För övrigt härskade i detta hus en lyx sådan
som Albert aldrig förr sett i Medelafrika. Krigarria
buro glänsande svärd och sköldar, tjänarna gyllene
sirater. På trapporna i den egentliga palatsbyggnaden
lågo mattor; och rikt beprydda vapen, utan tvivel av
arabiskt och turkiskt ursprung, hängde i förstugan, i
vilken en talrik svärm av arabiska och svarta tjänare
rörde sig om varandra. En skara av unga, vackra,
svarta negrinnor väckte isynnerhet hans
uppmärksamhet. Han hade förut under sitt uppehåll bland
karavanen hört, att i östliga Sudan (Mellanafrika) funnos
de vackraste negrinnorna och han fann nu bekräftelse
på denna underrättelse. Många av dem kunde till och
med efter europeiska begrepp gälla för skönheter.
Deras hud var den renaste, mest glänsande svart, liksom
ebenholz, ögonen glänsande och eldiga. Näsan rakt
formad, tänderna vita som elfenben, formerna yppiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
