- Project Runeberg -  Världens herre /
446

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Muley

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 446 -

skulle återvända, tänka på sin egen räddning. Han
hoppades att Muley skulle antaga sig henne och skulle
skaffa henne lägenhet att komma till ett civiliserat land.
Lyckades det henne, så skulle hon gå till överste
Pelis-sier och meddela honom hans löjtnants ändalykt, och
sedan till hans moder Mercedes, för att trösta henne
med berättelsen om hans sista händelser. Hon skulle
säga henne att han dött älskad och älskande.

Judith ville ej höra talas därom. Hennes tårar flöto
oupphörligt och förgäves sökte hon att hämma deras
ström. Med sanningens och den passionerade
kärlekens glöd försäkrade hon honom, att hon ej skulle
överleva hans död. Att världen ej hade något mera att
erbjuda henne, om hennes älskade blev henne berövad.
Han sökte att taga henne från dessa tankar. Men
Judith bad honom tiga.

Muleys ankomst avbröt detta känslofulla samtal och
Albert begav sig med honom till sitt rum. Under sitt
samtal med Judith hade han visat henne ett litet
porträtt av sin moder, vilket han bar uti en guldmedaljong
om halsen, och beständigt gömt under sin burnus. Han
hade nu glömt att gömma undan den.

- Ack, en så vacker glänsande tingest du har där!
sade negern, som märkt medaljongen. Är detta en
sådan, som främlingarna bära och som visar tiden?

- Nej, sade Albert, som i verkligheten fruktade,
att negern skulle uttala sin önskan att få medaljongen.
Det är min moders bild, som jag älskar mycket högt!

- Visa mig bilden! sade negern, och Albert
öppnade medaljongen.

Negern betraktade porträttet länge, mycket länge.
Albert var förvånad över, att märka hos den gamle
mannen en viss rörelse. Därpå gav Muley det
tillbaka.

– Monsieur de Morcerf, sade han på ledig franska
och med tårar i ögonen. Allah har fört oss tillsam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free