- Project Runeberg -  Världens herre /
449

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Muley

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 449 -

er följeslagerska. Naturligtvis påminde jag mig
språket, och jag fattade därför en viss förkärlek för er.
Hade jag anat vem ni var, - ty ni har förändrat er
betydligt – skulle jag visserligen fört er till gränsen
av Bornu, och givit er medel och underrättelser för
att uppnå ert fädernesland. Vem kunde väl veta att
ni här skulle bliva utsedd till att utföra ett sådant
äventyr? Emellertid - är det kanske en skickelse av
Allah. Vi få se. Berätta mig nu, vilken ande som
fört er till Sudan.

Negerns nyfikenhet var icke så lätt att tillfredsställa,
men det lyckades Albert, att i största korthet
meddela honom de sista månadernas händelser. Muley
skakade huvudet av förvåning.

- Det förstås av sig själv, sade Albert, att du nu
hjälper mig att fly, samt befriar mig från den hemska
kommissionen att återskaffa sultanens son?

–Min. käre, unge herre, sade Muley vemodigt, det
är omöjligt. Så stor är icke min makt. Sultanen har
vågat sitt liv därpå. Han älskar sin son, han kan ej
fördraga den tanken, att folket i Bagirmi skulle bliva
behärskade av någon annan, än en avkomling utav
honom. Den olyckliga spådomen gör det fullkomligen
omöjligt, att bringa honom ur dessa tankar. Men
uppgiften är icke heller så svår.

- Icke svår? sade Albert misstroget. Vid Gud!
Att våga sig in ibland en vild, hednisk folkhop, som
kanske till och med äta människor? Detta skulle icke
vara svårt? ,* \

- Icke så svårt som det synes, sade negern.
Kunde ni väl tro, att jag ville bringa den lille Albert, min
älskling, som jag så många gånger burit på mina
armar, och nu här så oförmodat återfinner - att jag
ville bringa honom i fördärv? Nej, hellre ville jag
själv dö!

V. H. T 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free