- Project Runeberg -  Världens herre /
456

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Revolutionen i Masena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. - 456 -

ty det kunde antagas att Bidduma’s själva skulle
underrätta honom om deras sista hjältebragd.

Muley vågade icke följa sin vän ända till sjön, då
sultanens av Bornu välde begynte just vid sjöstranden.
De stannade därför vid pass tio tyska mil ovanför
Scharis mynning och Muley begynte nu att på ett högst
eget sätt kostymera sin reskamrat. Han förändrade
turbanen och burnusen och skapade utav Albert en så
fantastisk figur, att Judith, oaktat sin bedrövade
sinnesstämning, ej kunde avhålla sig från att skratta, då
hon fick se honom. Båten som Albert skulle begagna,
försågs med segel. Albert utvalde den bästa av sina
båda bössor, medtog tillräcklig ammunition, och var mot
aftonen fullt rustad för resan. Han skulle, för att vara
obemärkt av stadboerna, under natten passera den
nedra delen av floden, så att han på morgonen befunne
sig i Tsadsjön. Vad han hade i penningar, sitt ur och
sin medaljong lämnade han till Judith, som under tiden
skulle kvarstanna under beskydd av Muley och hans
fruntimmer, för att invänta Albert på samma ställe där
han lämnat dem.

Albert ville ej göra avskedsstunden svår för henne.
Han hycklade en visshet om seger, ett hopp, som han
i verkligheten icke ägde. Skrattande, skakade han
Ju-diths hand, tog avsked utav Muley och av sultanen,
vilken ävenledes i en annan båt hade följt tåget, steg
därpå vid solnedgången i sin båt, överlämnade sig åt
den starka strömmen i Schari, gav åter en
avskedshälsning, och var snart försvunnen ur deras åsyn.

Under den månklara natten kunde han ej se annat
än flodens stränder som för det mesta voro
skogbevuxna. Här och där trodde han sig se en by. Slutligen
märkte han att luften blev kyligare, vilket antydde
närheten av en större vattenmassa. Han hade ej på
lång tid farit i någon båt, och denna resa som
företogs under så besynnerliga förhållanden, ingav honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free