- Project Runeberg -  Världens herre /
457

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Revolutionen i Masena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 457 -

en egen hemskt angenäm känsla. Han tyckte sig vara
dömd till ett sådant äventyrsliv, nämligen att
oupphörligt drivas omkring i världen under ständiga faror,
varom han läst i romaner. Han begynte nu inse, att
den mest glödande fantasi hos romanförfattaren oftast
icke kan tävla med verkligheten. Han skulle säkert
utskrattat en framställning av sina egna äventyr, om han
sett dem omtalade i en roman.

När han några timmar efter midnatten reste sig upp
i båten, trodde han sig se norrut en vit klar massa.
Sannolikt var det Tsadsjön. Han hade ej tagit fel.
En timma senare var Schari bredare, strömmen
svagare, flodens lopp regelmässigare, och snart märkte
den unge äventyraren i daggryningen, en oändlig
vattenyta som för hans blickar utvidgade sig till en ocean.
Det var Tsadsjön.

Den unge mannen, som på länge ej sett annat än det
inre Afrikas sandöknar och fruktbara länder,
överlämnade sig nu med en viss fruktan åt anblicken av denna
vattenmassa, som påminde honom om havet. Han såg
ingen strand mer än den han lämnat bakom sig. Solen
uppgick, och den djupaste och högtidligaste tystnad
härskade. Efter hand upptäckte han till höger och till
vänster några blåaktiga massor. Detta måste vara
Bid-duma’s-öarna. Muley hade sagt honom att han borde
hålla sig till höger, då sjöns östra öar huvudsakligast
voro bebodda av Bidduma’s. Han gjorde det även,
och då det blåste en svag vind, och han hade minst
fem till sex timmars väg till den närmaste ön, så
uppsatte han sitt segel, lade sig i skuggan av detsamma och
insomnade.

Han väcktes av en stöt i båten, och sprang upp.
Framför sig på nåsrot avstånd såg han en ö, men det
tycktes honom likväl omöjligt, att hans flata båt hade
stött på grund. Till hans förundran begynte detta
grund även att röra sig, och båten hade nära kantrat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free