Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Revolutionen i Masena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 460 -
na, fann Albert genast att han såg sultanens son
framför sig. Till följd av Bidduma’s enfald, som icke det
ringaste syntes tänka på, att Albert kunde vara ett
sändebud från sultanen av Bagirmi, var det honom eti lätt
sak att få tilltala den unge prinsen. Han giorde det
med avsikt på ett språk, som denne ej kunde förstå,
men sedan visade han honom, med en uttrycksfull min,
som bjöd tystnad och försiktighet, en amulett som
sultanen endast för detta ändamål medsänt och som borde
för den unge mannen vara bekant.
Denne, som alla araber, van att behärska sina
käris-lor, förrådde ej den minsta överraskning och endast
en flyktig blick visade Albert, att han var förstådd.
Sedan avlägsnade sig hela sällskapet ur fängelset.
Följande dagen gick tåsret till andra öar. Men
Albert fruktade, att han kunde avlägsna sig för långt ifrån
Guria, så nämnde han ofta detta namn, och antydde
i allmänhet att han ville dit tillbaka. Bidduma’s
förstodo honom, och på sjätte dagen befann sig Albert
åter på Guria.
Han kunde här lätt övertyga sig att det var en
småsak att befria prinsen och fly med honom. Fängelset
var ej det ringaste bevakat, vilket ej heller var
nödvändigt, då ön erbjöd tillräcklig säkerhet. Albert beslöt
därför att redan samma natt fly med prinsen. På
aftonen övertygade han sig om, att hans båt låg kvar på
sin plats, orienterade sig så väl som möjligt, blev uppe
till sent på natten, för att åse Bidduma’s danser och
festligheter, som gåvos till främlingens ära, och begav
sig sedan till hyddan, som man anvisat honom.
En timma senare låg hela den stora byn i djupaste
sömn. Månen var ännu icke uppstigen, och det var
således ännu mörkt tillräckligt. Albert trodde sig ej
ha mycket att frukta, ifall han blev upptäckt, då han
genom tecken och ord kunde föregiva en annan avsikt.
Han gick därför till fängelset, f rånskil j de regeln, väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
