- Project Runeberg -  Världens herre /
462

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Revolutionen i Masena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 462 -

Han låg sammanknipen på bottnen av båten och
jämrade sig.

Muley hade med ± skäl gjort sin unge vän
uppmärksam pä, att den svåraste delen av företaget sannolikt
blev, att komma upprör nedre delen av 5chan-floden,
och att undgå strandmnevånarnes fientligheter. Han
hade väl lovat honom att vid stranden placera hemliga
skiltvakter, som i nödfall kunde komma honom till
hjälp. Men denna utsikt var svag nog, och Albert
ansåg bäst att invänta natten, och då i mörkret segla
uppför Schari, vartill även han gynnades av vinden. Men
då han vände sig tillbaka och märkte den skara av
båtar, som kommo efter honom och sannolikt voro
bemannade med Bidduma’s måste han Överge denna
tanke och till en början söka undfly denna förföljelse.
Lyckligtvis hade han övertygat sig om, att det var dem
omöjligt att med sina svaga båtar och klena stänger
våga sig in i Schari. Men de kunde förfölja honom
på stranden. Han begagnade därför varje fördel av
vinden, som efter hand blev allt starkare, begagnade
därjämte stången och såg till sin glädje att Bidduma’s
båtar blevo långt efter honom. Äntligen, vid
middagen löpte han in i Scharis mynning.

Nu ansåg han det bäst att använda en krigslist. Han
lade sig ned så djupt i båten, att ingen från stranden
kunde se honom, men att han ändå bekvämt kunde
sköta styret. Seglet lämnade han upphissat. På detta
sätt måste strandboarna, som för övrigt icke kände
bruket av segel, tro, att båten gick fram av sig själv,
och han påräknade att de skulle vara vidskepliga nog,
för att dröja länge, innan de närmade sig ett så
hemlighetsfullt fartyg. Endast emellanåt tittade han upp
över relingen, för att se hur han styrde.

I verkligheten såg han ej heller något som antydde
ett angrepp. Vinden var mycket gynnande, så att
Albert lätt kunde besegra den starka strömmen. Båten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free