- Project Runeberg -  Världens herre /
463

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Revolutionen i Masena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 463 -

seglade så fort som en människa kunde springa, och
under natten hann han till trakter, vilka han från b
ortresan igenkände såsom belägna ej långt från gränsen
till Bagirmi. Men här blev båten hastigt emottagen
av ett pilregn, och då Albert försiktigt tittade ut,
märkte han. att han kommit för nära stranden, varest
befunno sig en mängd krigare. Han undgick dem, utan
att bliva sårad, men såg att de på stranden förföljde
honom. Emellertid måste gränsen till Bagirmi vara helt
nära.

Emellanåt sysselsatte den unge prinsens tillstånd
honom även. Han ansåg det möjligt att han kunde taga
fel, men så vitt han förstod, låg prinsen i dödskampen.
Hans ögon voro glansiga och brustna, hans andedräkt
tung och rosslande.

Det hade nu blivit natt, och Albert hörde alltjämt
sina förföljares rop från stranden. Snart hörde han
starkare härskri. Förföljarna måste hava kommit i
strid med Bagirmiterna.

- Albert! Albert! Min son! Min son!

Dessa bägge sammanstötande rop av Judith och
sultanen, visade honom nu till sin glädje, att han åter
var ibland sina vänner. Han styrde båten mot stranden
och sprang i land.

Uttröttad, bländad av fackelskenet, som upplyste
natten, glättigt stämd över sin lyckliga återkomst och
endast sysselsättande sig med Judith, märkte han ej
det som tilldrog sig omkring honom, och gav knappast
akt på de tusende, som hade församlat sig för att hälsa
den djärve äventyrarens återkomst. Han såg endast
helt flyktigt Muley.

- Käre vän, vad som än må ske - så var lugn
och fördrag allt!

Dessa ord viskade honom den trogne Muley i Örat,
och ehuru Albert spratt till, så tänkte han just icke
mycket därpå. Han hörde Judiths kärleksfulla röst, han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free