- Project Runeberg -  Världens herre /
488

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Morrel eller Rablasy

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 488 -

Då jag kom hit var redan en privat våning i ordning
för mig, varest jag tog in. Jag väntade att genast få
se Max. Men jag bedrog mig. Jag förblev ännu en
dag alldeles ensam i min våning. I förrgår korn likväl
en herre, som hälsade mig med allvarsam och
högtidlig min. Vad han sade mig skall jag försöka i korthet
meddela, så gott jag förmår. Gud give mig styrka
därtill!

Madame - sade han - jag kommer till eder för
att fullgöra en allvarsam och sorglig plikt. Ni har på
lång tid icke sett er gemål. Förbered er på att ännu
länge sakna honom - kanske aldrig återse honom!

Blodet stelnade i mina ådror, men jag hade nog
styrka att höra honom till slut.

Jag var en kamrat till er man, fortfor han. Vi voro
i samma fängelse för samma sak - ni vet vilken. Våra
celler lågo bredvid varandra, och vi lyckades att
korrespondera med varandra. I början rådgjorde vi om
ett försök till flykt, men insågo därvid ett sådant nästan
vara omöjligt, och slöto nu ett vänskapsförbund, som
blev så fast och innerligt, som var möjligt under sådana
förhållanden. Jag lärde högakta och älska er man, och
han hyste, tror jag, även kärlek till mig. Ni skall finna
detta av efterföljande. Vad han meddelade mig,
kunde han endast delgiva en god vän.

En dag, sedan han, efter vad jag märkte, en längre
tid varit borta från sin cell, bultade han i väggen och
sade genom öppningen, som vi gjort, följande: min
käre Charles, man har i dag förkunnat mig, att jag i
morgon skall dö, om jag ej lämnar regeringen de
underrättelser, vilka jag varken kan eller vill meddela. Jag
skall således dö, jag är beredd därpå. Jag tänker
endast på min hustru och mitt barn. Men då även i bästa
fall livstids fängelse vore min lott, så är nu döden lika
välkommen för mig. Jag hoppas att det skall lyckas
dig att erhålla friheten. Glöm ej då, att uppfylla min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free