- Project Runeberg -  Världens herre /
492

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Självmördareklubben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 492 -

glömma sin olycka - ty det kunde han icke, utan
endast för att som en förtvivlad lära känna alla faror
- lik en som vore odödlig och kastar sig i alla
livsfaror samt genomgår alla dödskval med den
övertygelse, att han - ändå icke kan dö.

Han besökte ej de personer han var rekommenderad
till. Han ville ej mera höra talas om det, som stått i
sammanhang med hans forna liv. På egen hand,
lämnad endast åt sig själv, ville han förnöta sin onyttiga
tid. Abbé Laguidais påminnelse, att han borde bliva
en bra karl, om han ville eftersträva Thereses kärlek,
brydde han sig ej mera om; lordens förmaningar och
de försäkringar han givit honom, voro glömda.
Lotario kände endast sin smärta.

Sålunda befann han sig en kväll i ett spelhus, dit en
påträffad bekant, som han för resten ej vidare kände,
fört honom. Han spelte högt och med sådan
likgiltighet, så järnfast lugn att själva engelsmännen fäste
uppmärksamhet därvid. Lyckan gynnade honom.
Hela hans vinst, tio tusen pund, satte han ut mot
banken - och förlorade. Lugn, såsom ingenting hänt -
visst icke med den förtvivlades dödslugn, icke med det
skälvande leende, som yttrar sig hos den som vill dölja
sin förtvivlan - utan med gentlemannens
fullkomligaste likgiltighet, då han förlorat tio tusen pund, gick
Lotario från spelbordet, satte sig vid ett bord och
beställde en ståtlig supé samt åt sig mätt med ett lugn,
som om ingenting passerat.

- Är ni en engelsman? frågade någon, som hade
satt sig bredvid honom.

- Nej, min herre, sade Lotario, knappast
bevärdi-gande honom med en blick.

- Men ni förtjänar vara det! sade hans granne,
Den unge spanjoren kunde icke undertrycka ett skratt

över denna invändning.

- Varför det? frågade han. Måste andra män-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free