- Project Runeberg -  Världens herre /
494

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Självmördareklubben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 494 -

tjänar att bliva en av de våra, det har jag i kväll haft
tillfälle att se - förutsatt att ni icke händelsevis är
enormt rik.

- Rik? Nej! Efter engelska begrepp är jag
knappast förmögen.

- Gott, så mycket bättre! Kom då med, sade
engelsmannen. Här är mitt kort och jag begär edert
ord som gentleman, att ni icke skvallrar, ifall vårt
sällskaps regler icke skulle behaga er.

Don Lotario emottog kortet och kastade en flyktig
blick på detsamma. Han läste namnet lord Bilser -
ett namn, som han redan ofta hört omtalas tillhöra en
ytterst exentrisk, men icke desto mindre ganska
aktningsvärd person. Han gav sitt hedersord och följde
lorden, vars ekipage höll utanför porten.

Vagnen rullade åt Vestend, det förnäma kvarteret,
där även Lotario bodde. Ekipaget höll snart utanför
ett av de vackraste husen, men körde, sedan porten
blivit öppnad, in på gården, utan att lorden steg ur.
Först där öppnades vagnsdörren av en enkelt men
nästan elegant klädd tjänare, och lorden förde in sin nye
vän uti en byggnad, som i prakt och rikedom kunde
tävla med ett palats.

Då de inträdde i den stora salen, där don Lotario
hörde människoröster, blev han överraskad av den
enorma rikedom, som utvecklade sig även här, men som
alldeles icke tillkännagav den vanliga soliditeten och
stela glansen i de engelska palatserna, utan snarare
orientens karaktär. Vilket frosseri, vilken sinnlighet,
vilken njutning andades icke dessa mattor, dessa
statyer, dessa blommor, dessa svällande divaner, denna
fina doft som uppfyllde luften, denna rikt försedda
taffel! Don Lotario förvånades, men blott ett
ögonblick. Han märkte att hans ledsagares blick vilade på
honom, och utan att behöva lägga något särdeles tvång
på sig, antog han ånyo samma min av liknöjdhet för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free