- Project Runeberg -  Världens herre /
511

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Greve Beaumont

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 511 -

Lörd Bilser skall hava den godheten att till
adressen, som är honom bekant, avlämna denna
medaljong, och de rader, som ligga på bordet.

Greve Beaumont"

Dessa ord avhördes med den djupaste tystnad, och
tre av medlemmarna, som därtill voro utsedda,
över-togo bestyret att avkläda den döde, och bekantgöra
hans död. De övriga avlägsnade sig efterhand ur
rummet. Även lord Biiser med don Lotario återvände till
den stora salen.

- Vi vilja gå! sade lorden därpå till den unge
spanjoren. Ni har i afton sett tillräckligt hos oss. Vill
ni begagna min vagn? Jag behövde även säga er
något.

Don Lotario antog tillbudet. Hans bostad låg, som
han hörde, i närheten av lordens. De sutto snart
bredvid varandra i vagnen.

- Ni hörde vad greve Beaumont skrev i avseende
på medaljongen, sade lorden. Jag kan ge er närmare
förklaring däröver. Jag var en vän till greven, ehuru
han var något äldre, och han anförtrodde mig alla sina
hemligheter. Jag var hans enda vän, och han visste
att jag aldrig skulle resonera om hans affärer. Jag
kände sålunda hela hans hjärta. - Han var en mycket
vacker karl, kanske den vackraste i hela London. Men
oberäknat några små utsvävningar i hans tidigaste
ungdom, hade han ända till sitt tjugufemte år, aldrig haft
någon allvarsammare förbindelse. Ändå har han
förmågan att kunna älska djupt och sant, som ni skall få
se. Han lärde känna en ung flicka, vars rang och
förmögenhet visserligen ej stod i samma punkt som
hans, men som ändå var ägnad att emottaga, en
allvarsammare hyllning av honom. Jag kände nämnda
dam, och jag må säga, att jag förespådde min väns
öde. Hon var vacker, men jag ansåg henne oförmö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free