- Project Runeberg -  Världens herre /
517

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Eugenia Danglars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 517 -

henne Eugenie Danglars. Sällskapet var litet, ty det
bestod endast av fem peröoner; en ganska gammal och
tystlåten herre, som åtföljde sångerskan dels av kärlek
till konsten och dels av reselust samt skänkte henne sitt
beskydd, vidare av hennes väninna Louise d’Armilly,
av don Lotario, lord Bilser och Eugenie själv.

Eugenie hade samma afton sjungit med stormande
bifall i donna Annas roll uti Mosarts "Don Juan’* -
och vackrare än någonsin. Hon talade livligt om den
engelska publiken och det tycktes roa henne att vara i
England. Hennes mörka egendomliga ögon, som lyste
förtärande, likväl utan att meddela värme, som folket
trodde - strålade i en livlig glans och voro ofta
fastade på don Lotario, vilken såsom vanligt, lugnt och
uppmärksamt hörde på. Flere gånger sänkte hon även
ögonen och just då det tycktes som hans själ var
fullkomligt frånvarande. Detta var vid de tillfällen då
Eugenie stannade i sin berättelse och genom sin oro
förrådde, att hon var angelägen om uppmärksamhet
endast av don Lotario. De sutto vid ett litet tebord.

Ja, vi måste säga rent ut, vad vi här hava antytt
- don Lotarios bekantskap med den vackra
sångerskan hade haft en hel annan följd, än vad man
förmodat. Den unge spanjoren hade blivit densamme.
Alla dessa retelser, desto behagligare då de
framkallades för honom, dessa mörka, djupa ögon, denna
melodiska röst, som klingade vida lenare, da den talade
till honom - hade ej gjort något intryck på honom.
Han såg Eugenie, han hörde henne sjunga och tala.
Men det var icke Thérese, det var icke hennes röst -
och ändå hade Thérese talat franska med en
främmande hård accent.

Men Eugenie hade icke själv blivit likgiltig. Bland
alla män som hon sett, och av vilka hon emottagit
hyllningar och smicker, hade ingen gjort ett så djupt
intryck på henne som den unge Spanioren, med de sorgs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free