- Project Runeberg -  Världens herre /
522

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Eugenia Danglars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 522 -

Han ville lämna henne i denna tro, då det omöjligt
kunde ligga i hans avsikt att meddela sångerskan hans
förhållande till Thérese.

- Ja, det smärtar! sade Eugenie. Men den goda
naturen har givit ett medel mot denna smärta, då den
lade emottagligheten för kärlek i ungdomens hjärta.
Jag skulle tro, don Lotario, att ni, för denna
villfarelses skull, icke avslutat er räkning med livet och
kärleken. Förr kunde jag tro, att man i hela sitt liv kunde
sörja en avliden, eller en älskad, som på annat sätt
blivit bortsliten, ty i denna förhållandenas grymhet
ligger något som ständigt ånyo uppriver våra sår. Men
en flicka som ni förlorat på detta sätt - nej don
Lotario, jag kan ej tro, att denna smärta är så ihållande.
Jag skulle annars tvivla på den manliga kraften i eder
själ. Jag skulle anse er för svag.

– Åh, sade don Lotario skrattande, huru väl
förstår ni icke att filosofera över kärleken! Det skulle
ingen kunna tro, ty man säger allmänt att ni i denna
punkten är mycket kall och oerfaren. Jag är nu
nästan färdig att tro motsatsen.

- Oerfaren? ja det är jag. Men kall - nej visst
icke! och hon riktade en brännande blick på den unge
mannen. Jag är säker på, att jag skulle lyckliggöra
den man jag älskade - lycklig såvitt glödande kärlek
kan göra lycklig!

- Ack! sade don Lotario med en suck - han
tänkte ovillkorligen på, huru outsäglig lycklig Thereses
kärlek kunde göra honom ,- ja det måste vara en
oändlig lycka att bliva sant och glödande älskad.
Lycklig den man som ni skänker denna salighet! men ni
talar endast om möjligheter, om teorier, fröken. Huru
kan ni veta på vad sätt ni skulle älska, om ni icke
älskat?

- Och vem påstår, att jag icke älskat? sade
Eugenie med blixtrande ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free