- Project Runeberg -  Världens herre /
529

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Receptionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 529 -

nuft. Hans tankar korsade varandra som blixten i ett
åskväder. Visioner updöko för hans Ögon. Han såg
Thérese, lorden, donna Rosalba, abbéen, Eugenie, -
alla tycktes honom sammansmälta i en enda stor bild.
I synnerhet var det Thérese som ånyo framställde sig
för honom varje ögonblick. Hon betraktade honom
med sina djupa ögon, så längtansfullt, så lockande. Han
ville springa upp - rummet dansade omkring för
honom, han sjönk tillbaka. Nu var Thereses bild
försvunnen, allt var mörkaste natten.

- Jag vill dö, ja, jag vill dö! mumlade han för
sig själv. Då är ju allt förbi!

Nu lyste det för hans ögon i alla färger och blixtar
sköto genom hans hjärna. Än tycktes hela rummet stå
i brand, än var det höljt i mörkaste natt.

Men sedan efterträddes upphetsningen av en djup
och angenäm nedstämning, en oändligt behaglig känsla.
Det var honom, som om han simmade i ett ljuvligt
hav, i eter. Skaror av änglar kringsvävade honom, och
alla buro samma dräkt, alla sågo på honom med
samma ögon, med Thereses. Han hörde en skön musik,
men denna musik var hennes röst. Han kände en lätt,
ljuv vind blåsa över sitt ansikte, men denna vind var
hennes andedräkt. Han blev lyftad högre, ständigt
högre i ett hav av ljus.

- Bravo! bravo! utropade då en manlig röst.
Provet har ni bestått väl, don Lotario!

Den unge mannen slog upp ögonen. Han var i en
starkt upplyst säl. Han satt på sin gamla plats; men två
av herrarne stödde honom på ömse sidor och höllo från
och till flaskor med livande essencer, under hans näsa.
Ännu kunde don Lotario ej påminna sig något. Det
var som om han blivit väckt ur en angenäm dröm.

- Bravo! sade lord Bilser åter. Ni var så gott
som död. Själv hade ni ej mera kunnat rädda er, och
vi vågade ej lämna er längre kvar. Ni har bestått
pro-V. H. I 34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free