Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Växeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 537 -
- aldrig hade han varit närmare tanken, att uppfylla
föreningens grundsatser, att sluta sitt liv, som nu för
honom var en vidsträckt öken.
Men han hade ännu tid på sig. Han sände först
till Rotschild för att realisera det resterande av sin
växel, och om två timmar var han i besittning av
femton tusen dollar. Det var nu hans hela förmögenhet.
Huru många människor skulle icke blivit lyckliggjorda
med denna summa? För honom hade de ej mera
värde än femton tusen öre.
Och sedan, då denna summa var förbrukad? Skulle
han leva utav föreningens kassa? Omöjligt! Så djupt
kunde han icke förnedra sig. Hellre ville han arbeta.
Men vilket arbete kunde han då uträtta? Och varför
plåga sig? Ja, det var just det! Var arbetet en
plåga? Hade icke lord Bilser sagt, att de som hava
att kämpa mot omsorger och mödor, kvarhänga längst
vid livet?
Något dylikt rörde sig nu i den unge mannens
hjärna. Skulle allt vad han hittills upplevat, alla hans
motgångar så djupt hava gripit honom, om han kunnat
dämpa sina sorgliga tankars ström genom en viss
verksamhet? Kände han världen, hade han rättighet att
förakta den? Kände han livet? Hade han försökt att
kämpa mot sitt öde?
Nej, han hade icke försökt det! Han hade låtit
driva sig av strömmen! Tre timmar gick han sålunda i
sitt rum av och an samt överlade. Alldeles nya tankar
överkommo honom. Lord Bilsers ord hade fallit i en
fruktbar jordmån.
Han sände sina avskedskort till lorden och Eugenie
Danglars, lät inpacka sina effekter, visera sitt pass och
reste på aftonen samma dag till Berlin.
Fjorton dagar senare lämnade en annan medlem av
självmördarnes förening London, men vida hastigare
och hemlighetsfullare. Det var greve d’Ernonville, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
