- Project Runeberg -  Världens herre /
541

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Återseendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 541 -

de djupa tänkande ögonen, den vackra, men
uttrycksfulla munnen bidrogo gemensamt. Då han talade, och
då man skådade honom i ögonen, kunde man icke
vända blicken ifrån honom. Det låg något förtrollande
fängslande uti hans klangfulla klara organ, i uttrycket
från hans själfulla ögon, i hans mimik, som ständigt
omväxlade utan att därför vara allt för livligt.
Damerna svärmade för honom och männen älskade
honom. Därjämte hade han alls intet uti sitt väsende,
som förkunnade den lärde, den pedantiske
vetenskapsmannen. Han var livlig, glad och otvungen, han
glömde ingen av formaliteterna i livet, men han lade ingen
särdeles vikt därvid. Han tycktes vara av naturen
helgjuten, utan att övning eller konst hulpit därtill. I hans
sätt låg intet framstående, men likväl märkte man
honom överallt, och den som en gång märkt honom, hans
blickar följde honom säkert.

Det var intressant att se don Lotario bredvid denne
man, i vars ansikte ej syntes mera av de strider, som
kanske i ungdomen hade skakat hans hjärta. Även
don Lotario hade blivit lugn. Men huru oroligt var
icke detta lugn jämfört med professorns allvar! Don
Lotarios ögon voro mera glänsande, men även
flyktigare, uttrycket i hans ansikte, som nu hade blivit
blekare, var mera omväxlande och lättrördare. Huru ofta
ryckte det icke kring hans stränga och sträva mun!
Huru ofta genombröts icke det gryende allvaret hos
mannen, av ungdomens känsla! Ja, dön Lotario stod
nu först på den punkten, att erfarenheten är livets skola.

Sålunda sutto dessa tre ömsom konverserande
ömsom lyssnande till musiken. Under tiden kommo och
gingo nya gäster. Många av dem hälsade på
professorn och växlade några flyktiga ord med honom. Don
Lotario tycktes väcka damernas uppmärksamhet, ty
deras lorgnetter riktades företrädesvis på honom.
Sannolikt hade ryktet, såsom vanligt, redan utbrett att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free