- Project Runeberg -  Världens herre /
543

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Återseendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 543 -

draperiet, och hennes ansikte, ehuru blekt och lidande,
var riktat på publiken med ett obestämt och slutet
uttryck. Man kunde hava sagt att man av hennes
ansikte endast såg ögonen, ty hennes ansikte var litet och
nästan helt och hållet inneslutet i det mörka håret.
Dessa ögon sågo med ett allvarsamt och tankfullt
uttryck. Hon tycktes höra på musiken, men ingen
muskel, inget drag i ansiktet rörde sig.

Professorskan hade således tid att observera henne,
och om en stund riktade även professorn sina blickar dit,
då don Lotario nu talade med en granne, som hade
sagt några ord till honom. Hans ansiktsuttryck därvid
var högst sällsamt, icke upprört, men ovanligt
forskande. Hans ögon tycktes vilja intränga i det djupaste
djupet av dessa lugna och slutna drag, och emellanåt,
utan att han ville det, rörde sig hans läppar helt sakta
och hans andedräkt var djupare.

Professorskan vände sig nu till sin man, som såg åt
bordet. Hon observerade ett ögonblick noga hans
ansikte.

- Paul, sade hon, du skall kanske bliva ond på
mig -

- Nej, visst icke, tala blott, svarade professorn
skrattande. Jag gissar, vad du vill säga. Du hade
trott hennes ansikte vara uttrycksfullare och skönare,
eller huru?

- Nå ja, jag ville just säga detta, svarade
professorskan. Men jag vet att du skall inte förlåta mig det.
Männen äro alltid fåfänga över sin första kärlek.

- Icke jag, Marie! Sedan jag på så långa år icke
sett Thérese, har jag bekräftat din anmärkning.
Däremot måste jag bekänna, att hennes ansiktsuttryck
blivit allvarsammare och djupare, vad du nu än må
invända däremot. Du skulle hava sett henne då, så
kvick, rörlig, livlig, då skulle du knappast kännt igen
henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free