Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Återseendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 545 -
själv. Och likväl ännu alltid densamma.
Besynnerliga människohjärta! Du gömmer sår, som aldrig läkas!
Över en timma satt han sålunda. Han hade icke
märkt att bakom honom dörren öppnats och hans hustru
ställt sig bredvid honom, att hon såg ner, med blek
och ängslig uppsyn, på samma porträtt, på samma
något bleka, fina, obetydligt markerade anletsdrag, som
förrådde mycken lättfärdighet och livlighet, men ringa
karaktär.
Äntligen tillslöt professorn medaljongen och en tyst
suck stal sig fram ur hans bröst.
- Marie! ropade han till förskräckt, ty han märkte
nu hennes ansikte över sig.
- Paul! Paul! sade professorskan med ett så
ängsligt utrop att man knappt kunnat vänta det från en så
vacker mun. Paul, du älskar henne då fortfarande!
Och hon stirrade på honom, hennes ögon voro vitt
uppspärrade, läpparna darrade, hennes högra hand
vilade krampaktigt och tungt på hans axel.
- Nej, Marie, tro mig, du misstager dig! sade
professorn varmt och uppriktigt. Det var en galenskap
av mig att väcka dessa gamla minnen, jag tillstår det.
Men vi äro dumma ibland. Och kanske det har varit
bra. Jag har funnit att denna tid är förbi, att jag med
lugn och förnuft kan tänka tillbaka därpå.
- Paul, du är icke uppriktig! sade professorskan
ined smärtsam uppskakning. Du suckade då du
bortlade detta porträtt.
- Ja» jag suckade, svarade Wedell. Jag suckade,
emedan jag tänkte på, vilken skön tid av mitt liv, som
genom denna förbindelse blev mig berövad. Jag
suckade, emedan jag tänkte på huru många galenskaper
man skulle undvika om man inte vore ung?
Om professorskan blev tillfredsställd? Om
professorn talade sanning? Vem kunde veta det? Vem
skulle icke förlåtit honom en liten osanning i denna
belä-V. H. I 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
