- Project Runeberg -  Världens herre /
549

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. En ungdomshistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 549 -

vara en härlig njutning att vandra genom den vackra
naturen med sin älskade under armen.

En elak skickelse, eller ödet, tyckes hava lyssnat på
mina tankar. Samma kväll lärde jag känna Thérese.
De närmare omständigheterna härmed vill jag ej trötta
er med. Nog av, jag trodde mig hava funnit vad jag
sökte.

Thérese var dotter till en fru, vars man för länge
sedan rest utomlands och som därför betraktade sig
som änka. Hennes äldste son bodde ej hos henne, jag
såg honom aldrig. Han lär hava varit en vild
fördärvad sälle. Hon hade, för att försörja sig, öppnat ett
litet konditori, och fann därvid sin torftiga utkomst.
Hon var en äkta berlinska, icke precis obildad, men
ej heller fin, mycket begiven på nöjen och en viss yttre
elegans, men beräknande och till och med klok.

Hos Thérese funnos moderns egenskaper, endast
förädlade, som det syntes mig. Hon var då blott sjutton
år, ej vacker, men lockande och behaglig. Det låg
något av den rörlighet och livlighet hos henne, som
man tillskriver pariserdamerna. Hon syntes mig
särdeles ägnad för ett flyktigt förhållande, sådant jag då
önskade. Det kunde aldrig falla mig in, att vilja göra
henne till lekboll för mina begär. Jag ville roa mig
själv och henne, och var fullkomligt övertygad, att hon
icke skulle gräma sig särdeles mycket ifall jag övergav
henne.

Att hon fortfarande skulle kunna fängsla mig, tänkte
väl knappast någon av mina vänner, som såg henne.
Till och med vid hennes yttre var mycket att anmärka
och hennes själsbildning var fullkomligt försummad.
Likväl hade jag aldrig en minut tråkigt i hennes
sällskap. Hon hade ett eget sätt, att alltid framkalla
gyckel och munterhet. Jag var nöjd, då hon skrattade
och pladdrade.

Snart insåg jag, att jag fullkomligt hade vunnit hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free