Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Thereses berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 564 -
Han bad mig utforska i vad sinnesstämning ni befinner
er, om edert hjärta är lugnt.
- Jag trodde det, sade Thérese. Jag känner Paul,
jag visste att han skulle vara angelägen att få veta
därom. Och därför vill jag även vara uppriktig mot er,
och tillåta er, att meddela honom, men ock endast
honom, vad jag säger er. Det är därför nödvändigt,
att jag även återgår till det förflutna och visar er detta
från en annan sida. Vill ni avhöra mig nu, eller skall
jag en annan gång -
- Nej, nej, tala! sade don Lotario, nästan
glömmande sig.
- För det första vill jag försöka att påminna mig
hurudan jag då var, sade Thérese. Det är visserligen
svårt, ty jag har blivit helt annorlunda. Jag var då
en ung flicka, som fått en helt och hållet ytlig
uppfostran, spelade något piano, hade läst mycket litet,
älskade grannlåt och var lycklig om herrarne visade
mig uppmärksamhet, vilket förövrigt ständigt hände
mig, enär alla flickor jag umgicks med voro vida
obetydligare än jag, så var jag alltid sällskapets drottning.
Endast i ett avseende var jag före mina kamrater.
Min moders yrke satte mig i mycken beröring med
herrar; jag var till och med tvungen, att underhålla
dem då de besökte oss, och avhöra deras tal. Min
moder hade tidigt uppmanat mig till försiktighet, och
då jag var begåvad med en god portion självklokhet,
så förstod jag alltid att hålla herrarne på avstånd.
Ännu hade ingen gjort något intryck på mig, jag kände
ännu icke något behov efter kärlek. Jag roade mig
så gott jag kunde, sprang till fönstret då
militär-musi-ken passerade förbi, skrattade då löjtnanterna eller
någon annan ungkarl hälsade på mig, tänkte natt och dag
på min toilett, var mycket olycklig när det en dag
regnade, då vi ämnade oss ut på promenad.
Ungefär sådan var jag när jag lärde känna Paul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
