- Project Runeberg -  Världens herre /
566

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Thereses berättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 566 -

mening. Ja, hans egna anmärkningar över den
framtid, som förestod honom, hade även fullkomligt
övertygat mig, att det ej var att tänka på någon dylik
förbindelse. Jag ansåg det för alldeles omöjligt att Paul
någonsin kunde bliva min make. Jag levde endast i
njutningen av hans ögonblickliga närvaro.

En dag gjorde han en liten resa. En ung man som
jag nog kunde fördraga, ehuru jag kanske icke kunde
älska honom, anhöll om min hand. Det föll mig ej
in att Paul kunde begära den. Utan att tänka på
vad jag gjorde, gav jag honom till hälften mitt löfte
och kom sedan ständigt i hans sällskap.

Men då jag såg, huru förfärligt Paul led, tänkte
jag för första gången på att han hade mig för kär,
för att se mig i en annans armar. Vi kvinnor äro
besynnerliga människor, och sådan jag då var, voro
de flesta unga flickor. Så länge jag trodde att Paul
vilket ögonblick som helst kunde gå ifrån mig,
bemödade jag mig att kvarhålla honom. Men då jag såg,
att han var oemotståndlig fästad vid mig, visade jag
mera köld. Jag sade honom, att våra förhållande
måste taga slut. Min framtid berodde därpå. En gång
måste jag bestämma mig för någon annan och då
kunde det så gärna ske nu.

Av denna anledning anhöll Paul om min hand, och
jag blev hans fästmö. Jag var lycklig, så lycklig som
någonsin en sjuttonårig fästmö kan vara, då hon är
avundad av ett tjog andra flickor. Paul talade då
många vackra saker till mig. Han gjorde mig
uppmärksam på min tillkommande ställning, bad mig
kärleksfullt, nu endast rätta mig efter honom, eftersom
han bäst borde förstå, vad jag behövde för framtiden.
Jag lovade allt, ty jag promenerade med honom, jag
kände hans ljuva röst, jag såg hans lysande ögon, han
böjde sig emellanåt över till mig och rövade från mig
en kyss - jag lovade allt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free