- Project Runeberg -  Världens herre /
569

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Thereses berättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 569 -

barnsliga flickan. Han hade bort veta, att jag ej
förstod att uppskatta det.

Ni skall själv, don Lotario, kunna föreställa er vad
jag då led. Från denna tid härstammar min sjukdom.
Jag överlämnade mig med vild glädje åt minnets alla
kval och smärtor. Paul stod framför mig i hela sin
fullkomlighet, jag sade mig själv dagligen, huru
omätligt stor min lycka kunde varit, om jag då hade
förstått den, såsom jag nu förstår den. Jag famlade efter
skuggor, jag inbillade mig det omöjliga. Själva
greven, min trogne beskyddare, var jag obetydligt
tacksam. Hade jag icke lärt känna honom och hade icke
hans bemödanden fört mig på en punkt, där jag lärt
känna Pauls hela värde, så hade min smärta icke varit
så förfärlig. Den enkla borgarflickan hade snart glömt
sin förlorade älskare; men den fulländade kvinnan
kunde ej fördraga förlusten av en så präktig man!

Min smärtas häftighet lindrade sig med tiden. Men
det föreföll mig som om mitt hjärta var krossat. Den
minsta påminnelse, den ringaste tillfällighet som
återkallade Pauls person i mitt minne, försatte mig i ett
tillstånd av passionerad sjuklig upphetsning, i detta
krampaktiga sjukdomsfall, som ni en gång var vittne till
i Paris. Det var mig omöjligt att tänka på en annan
karl eller endast att jämföra någon med honom. Jag
trodde mig hava bortslarvat hela mitt livs lycka och
detta endast genom mitt eget förvållande. Det var
detta som gjorde mig så sjuk!

Huru mycken möda gjorde ej greve Arenberg sig,
för att bringa mig på andra tankar. Han förde de
vackraste, snillrikaste unga karlar till mig. Han visade
mig främmande och vackra länder. Men till slut insåg
han, att detta endast upprörde mig, och att det var
bäst, att lämna mig helt ensam med min smärta och
avvakta verkan av den läkande tiden. Jag själv
hoppades ej längre någon lycka av livet. Jag trodde be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free