- Project Runeberg -  Världens herre /
574

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Ratour

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 574 -

han var en man obetydligt över trettio år, och i hans
stora, livliga, oroliga ögon låg något som väckte
intresse, om ock hans anletsdrag voro vardagliga.

For den unge mannen var Valentines ansikte mera
fängslande. Han hade aldrig sett något ansikte med
sådant uttryck av smärta. Hennes hy ha blivit vit som
marmor, hennes ögon voro röda. Men det låg något
ovanligt tilldragande och älskvärt i detta uttryck av
smärta. Det skulle vara ett stenhjärta, som ej blev
rört av dessa anletsdrag.

Teet serverades i rummet bredvid. Samtalet rörde
sig kring allmänna ämnen, men underhölls endast av
greven, Thérese och de Ratour. Don Lotario tänkte på
Thereses berättelse och Valentine Morrel satt tigande
med nedslagna ögon. Thérese förstod likväl att även
indraga henne i samtalet. Men den unga fruns svar
voro enstaviga och tysta.

- Madame Morrel, sade slutligen greven, don
Lotario är bekant med greven av Montecristo.

Detta namn tycktes väcka den unga frun ur hennes
dvala.

- Ack! sade hon deltagande, känner ni denne
utomordentlige man?

- Jag tror mig känna honom, svarade don
Lotario, och anförde de skäl, som berättigade honom till
denna förmodan.

Madame Morrel var genast övertygad om, att lord
Hope och Montecristo var densamme. Hon frågade
efter Haydée. Lotario hade tyvärr aldrig sett henne.

Endast en sak kan jag icke förstå, sade madame
Morrel skakande på huvudet. Greven anmodade min
man att sluta sig till Ludv. Napoleons sak, och med
sitt allt beräknande förutseende måste han anse möjligt,
att Max kunde bliva fången. Jag kan ej förstå, att
han ej gjort något för min man, utan i stället låtit
honom dö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0572.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free