- Project Runeberg -  Världens herre /
608

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Montecristo och Wolfram

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sorgsen, hans dräkt var likväl snygg, ehuru något
egendomlig. Man igenkände hos honom genast tysken.
Han frågade efter husets chef, önskade tala med honom
enskilt, och följde mig, då jag därtill uppfordrade
honom, in i rummet bredvid.

– Min herre, sade han till mig, har ni fått ordres,
att emottaga tusen dollars av någon vid namn Wolfram,
för räkning en herre som jag icke känner?

– Visserligen, svarade jag. Jag fick anvisning
därpå för åtta veckor sedan.

– Jag är denne Wolfram, sade han. Det har ej
varit mig möjligt att åstadkomma dessa tusen dollars
ännu. Någon bestämd betalningstid utsatte ej heller
herrn.

– Nej, sade jag. Men varför kan ni ej betala?

– Jag har haft otur, svarade han. Först insjunknade
på hitresan min fästmö, min ledsagerska, och jag
måste uti öknen sköta och betjäna henne. Jag var
själv så medtagen, att jag vid övre Redriver måste
köpa hästar åt oss. Detta medtog en del av penningarne.
Jag sålde väl hästarne igen då vi kommit till
Mississippi och kunde begagna oss av ångbåten, men
vi erhöllo endast halva värdet därför. Vi hade
knappast hunnit hit till New-Orleans, förr än jag sjuknade
och detta besök hos er är mitt första sedan jag kunde
gå ut. Jag har legat i gula febern och det är ett
underverk att jag lever ännu. Om jag nu skall återbetala
er dem, så är jag tiggare.

– Behåll pengarne, sade jag. Ni är nu frisk och
bör kunna arbeta.

– Jag hoppas det, svarade han. Men i en främmad
stad och här i New-Orleans, varest man bär ett
så stort misstroende mot främlingar, skall det bliva mig
rätt svårt, att få någon anställning. Nämnde herre,
vars namn jag ej vet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free