- Project Runeberg -  Världens herre /
614

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Montecristo och Abbé Laguidais

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 614 -

norlunda, världen skulle fortgå på samma väg, tills den
sammanstörtar. Asiens horder komma och förstöra all
kultur, eller en komet stöter emot vårt jordklot och i
ett enda ögonblick tillintetgör samt spårlöst bortsopar
fem årtusendens triumfer.

Nej*, min käre abbé, så skall det icke gå! För det
första bestrider jag er bestämt, att alla människor jaga
endast efter vinst och rikedom. Flertalet - ja, och
kanske endast flertalet av Européerna. Redan här i
Amerika är det helt annorlunda. Här ser man ännu
människor, många människor, som arbeta, emedan de
icke kunna vara sysslolösa, som skaffa bröd till hustru
och barn, utan att tänka på rikedom, som frukta Gud
och älska sin nästa. Dem som kan göras något, i dem
ligger fritt till en ny framtid.

Ni säger, att det felar framtiden en bestämd princip.
Den gamla världen har eftersträvat utveckling till
stater, den nya världen har funnit sitt uttryck i
kristendomen och det är omöjligt, att finna en ädlare religion.
Däruti ger jag eder rätt, även däruti, om ni säger, att
kristendomen oaktat sin gudomlighet löper fara, att gå
under genom den allmänna frivoliteten bland
människorna. Kanske gå de religiösa formerna under, men
grundsatserna och religionen skola bestå. Ju mera nya
sekter bilda sig, desto bättre. Det är ett tecken till, att
människorna längta efter en kraftig och allvarsam
stödjepunkt. De glömma, att de redan hava den i
kristendomen. Men de skola sedan, alla ånyo förena
sig under densammas baniéV. Isoleringen är stundom
ett tecken till förfall, men stundom åter ett tecken till
kraft hos den enskilde. I detta sinne betraktar jag
sektväsendet, i England och Amerika. Alla dessa
sekter skola en gång återvända under samma fana. Kanske
skola då enskilda former av kyrkan vara olika de
närvarande. Men kristendomen skall alltid bilda dess
medelpunkt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free