- Project Runeberg -  Världens herre /
634

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 45. Greve Roskowitsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 634 -

de där ett rum. Genom en kypare lät han sedan
skaffa sig en grovarbetaredräkt. Inpackade den i
ren-seln, lämnade ånyo detta värdshus och gick till ett
tredje.

Värdinnan anvisade honom ett smutsigt kyffe. Detta
bekymrade honom föga - ty hela hans person, hans
simpla ansikte, hans stela blick tycktes harmoniera med
detta äckliga logi. Eftersom det redan lidit mot
aftonen, beställde han öl och mat, men förtärde intet
därav. Därpå lät han säga värdinnan, att han mådde
illa, hon borde hämta honom ett par spanska flugor
ifrån apoteket. Då han i förväg betalte dem såväl som
maten, så fick han dem snart. Dessa lade han på
ansiktet och öppnade sedan den första flaskan.

- Tio droppar, sade doktorn! mumlade han för sig
själv. Femton måste då göra bättre verkan!

Han lade sig i bädden, där han försjönk i en
halvsömn, ur vilken han ej vaknade, förrän de första
solstrålarna föllo in i kammaren. Nu sprang han upp. På
den ena väggen hängde en söndrig spegel. Han såg
sig däruti.

- Död och förbannelse! skrek han förfärad. Detta
var mera än jag hade trott.

Han såg gräslig ut. Hans ansikte tycktes blivit
dubbelt så brett och utgjorde ett enda sår, från vilket varje
mänskligt öga måste förfärat bortvända sig och vars
avskyvärda detaljer knappast låta beskriva sig.
ögonen lågo djupt begravda i de blåröda kullar som
om-gåvo dem och voro starkt blodsprängda. Svullnaden
drog sig ända ned till halsen och även på händerna
visade sig varbölder.

Slutligen hade greven hämtat sig och betraktade lugnt
sitt ansikte i spegeln. Han försökte att skratta, men
skrattet åstadkom en så ryslig förställning i hans
anletsdrag, att han blev rädd för sig själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free