- Project Runeberg -  Världens herre /
638

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Lord Hope i New-Orleans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 638 -

det ännu. Jag kan icke förstå, huru två unga personer
som älska varandra, kunna av en långvarig otur bliva så
nedslagna, att de förlora allt hopp. Hela livet ligger
ju ännu framför er!

- Ni skulle kanske tala annorlunda, mylord, om ni
vore i vår belägenhet, om ni hade utstått allt, som
vi fått lida.

- Ack, fröken, jag har lidit mera, vida mera, sade
lorden. Glöm icke det.

.- Ja, men ni hade fiender, ni visste det. Ni kunde
sysselsätta er med tankar på hämnd. Ni var en fånge.
Wolfram har intet av detta. Han strider endast mot
oturen, mot vårt olyckliga öde. Han har ingen
synlig fiende, han strider mot makter, som i hemlighet
skada honom. Varje slag av ödet måste han taga
emot, utan att kunna försvara sig, utan att få hämnas.
H(ans hjärta är dött, mylord. Även om han glömde
sitt första sammanträffande med er, skulle ni icke
kunna hjälpa honom.

- Jag uppger icke hoppet, sade lorden. Vi skola
få se. Edert öde måste i dessa dagar avgöras. Jag
inser att det icke kan få vara på detta viset. Jag skall
tala med Wolfram. Lev väl! Då vi nästa gång återse
varandra - och jag hoppas det skall bliva snart - så
skall ni tänka gladare och förhoppningsfullare. Farväl!

Amelie utstötte en suck och reste sig tungt.
Lorden gick.

Lordens ansikte var nära på dystert då han kom på
St. Charles gata och gick till Nathan Brothers hus. Han
gick ej in på kontoret, utan direkt upp för stora trappan
till mr Nathans privatrum. Där lämnade han sitt kort
och blev insläppt.

- Välkommen, mylord, tusen gången välkommen,
sade mr. Nathan, skyndande emot lorden. Det är hög
tid. Jag har med längtan väntat er, sedan ert brev
underrättade mig att ni var anländ. Ack, mylord, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free