- Project Runeberg -  Världens herre /
642

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Lord Hope i New-Orleans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 642 -

fästmö är dotter till en man, till vilken jag har
förbindelser, som jag nu måste överföra på hans barn,
då han själv är död. Vill ni, att jag lugnt skall åse,
huru Amelie förgås, under det att det är mig möjligt,
göra er båda lyckliga?

- Herre, jag upprepar, att jag ej tillåter er, blanda
er i våra angelägenheter, sade Wolfram bestämt. Jag
vet ej huru Amelie gör, om hon skall antaga edert
understöd; men jag tvivlar därpå. Hon skall icke vilja
ha någon tacksamhetsskuld till en man, som så
behandlat hennes fästman och som är orsak till hans
närvarande belägenhet. Ty, herre, om ni haft för avsikt att
bit för bit ruinera och uppoffra mig, så hade ni icke
kunnat handla nedrigare än ni gjort, då ni visade mig
till New-Orleans.

- Det var en svår beskyllning, sade lorden
sänkande huvudet. Ett sådant egensinne hade jag icke väntat
hos någon människa, och minst hos en man, som
lidandena borde stämt mildare.

- Mild? Vid Gud, jag vet icke om lidancSn
stämmer till mildhet! sade Wolfram med ett hånskratt. Må
vara att så är förhållandet med andra! Mitt hjärta
hava de förhärdat, ödet har kastat till mig
stridshandsken, och jag har upptagit den. Jag vill kämpa
mot det som riddaren mot döden. Antingen segrar jag
eller faller jag. Och om jag segrar, så vill jag segra
ensam och genom min egen kraft!

Därmed påsatte han sig hatten och gick mot
dörren.

- Människa! ropade lorden, skyndande efter
honom, hör då! ni går mot ert eget fördärv! Jag skall
säga er allt! Hör mig!

I detsamma fattade han tag i ynglingens arm och
ville kvarhålla honom.

Hian slet sig lös från lorden, och gick ut och slog
dörren igen efter sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0640.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free