Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven naturfolken hafva sin bildning, äfven för dem kan i någon mån en utveckling
af deras bildning uppvisas, äfven för dem kunna vissa historiska tilldragelser
antecknas, men hos dem är utvecklingen dock en annan än inom den andra gruppen,
inom hvilken en utveckling, fördelad på olika nationer, har haft, kunna vi säga, en
sammanhängande fortgång genom årtusenden. Till den bildning, som vår tids
civiliserade värld besitter, gå rötterna långt tillbaka, ända till det egyptiska rikets och de
västasiatiska rikenas begynnelser. Här är en sammanhängande skildring möjlig.
I detta arbete har, således af fullt begripliga skäl, de s. k. naturfolkens kultur
fått nära ingången till arbetet ett eget kapitel – liksom äfven den förhistoriska
forskningens resultat. De senare låta oss följa genom långliga tider en märklig
utveckling. För naturfolken är det icke möjligt att i stort uppvisa utvecklingen. Men
deras kultur har att bjuda på en tafla af allra största intresse: förmåga att lämpa
sig efter åtminstone delvis ogynnsamma förhållanden, förmåga att utbilda ett
genomtänkt religiöst system, förmåga att gifva uttryck åt en ofta under starkt religiöst
inflytande stående smak, hvilken åstadkommit för olika folkgrupper ytterst
karakteristiska skapelser. För den moderna forskningen har naturfolkens försök att
åstadkomma konstverk öppnat ett arbetsfält af det allra största intresse.
Hufvuddelen af detta band är egnad åt Grekland och Rom. Begynnelsen göres
med en redogörelse för de resultat, som den förhistoriska forskningen framställt med
afseende på den tidiga period, då den grekiska nationen ännu icke hunnit komma
till stånd. Den grekiska kulturen och de grekiska förhållandena äfven i andra
afseenden rönte tidtals mäktiga inflytelser från andra tidigare kulturer, från dem som
förut bildat sig i det nordöstra hörnet af Afrika, på öar i Medelhafvets östra del och
inom västra delen af Asien. Antydningar om sådana lån lemnas här, men
redogörelsen för de stora österländska staterna och deras kultur är förlagd till tredje delen
af detta arbete.
Huru rik en utveckling kan, under gynnsamma omständigheter, blifva, visar
Greklands historia. Begynnelsen var mycket enkel, men när utvecklingen hade
hunnit sin höjdpunkt, skapades verk, hvilka i fulländning aldrig öfverträffats af
senare tiders.
Greklands historia visar äfven i ett annat hänseende en fortgående utveckling. I
begynnelsen varsna vi en mångfald af stammar, sinsemellan själfständiga. Småningom
vaknar förnimmelsen af samhörighet; lokalpatriotismen blir åtminstone blandad med
en allmän nationalkänsla. Under Filip af Makedonien och Alexander den Store
kommer den grekiska enheten till stånd. I Italien förekom i begynnelsen enahanda
splittring i stammar. Där grundade Rom genom fortsatta eröfringar och en konsekvent
politik en enhet. Under kejsartiden uppstod ett rike, hvilket omfattar all den värld,
som man den tiden ansåg vara af någon betydenhet – ett världsrike mycket större
än Alexanders.
Det säges, att intet är nytt under solen. När vi i detalj följa den politiska
utvecklingen i Grekland och Rom, måste vi gifva detta ordstäf rätt. Hvad i dem försigkom, det har i senare tider otaliga gånger upprepats. Så hjälper oss antikens
historia att bedöma och förstå nutidens tilldragelser och att ur forntida erfarenhet
hemta lärdomar.
Hans Hildebrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
