Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordytans utvecklingshistoria. - 2. Jorden såsom hemvist för organiskt lif. - De geologiska perioderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den äldsta i dagen trädande bergarten anses vara graniten. Det sätt, hvarpå
graniten genomtränger jordytan, påminner på flere ställen om strukturen af
vulkaniska rör och kanaler, i det graniten uppträder såsom en i genomsnitt cirkulär
eller elliptisk massa, som synes gå ned vertikalt genom de omgifvande bergarterna
utan att väsentligen hafva rubbat dem. Att graniten och de granitartade bergarterna
hafva stått i samband med vulkanisk verksamhet, synes framgå af det sätt, hvarpå
de äro koordinerade med åtskilliga tertiära vulkaner t. ex. på Hebriderna. Det har
därför antagits, att granitmassor befinna sig vid vulkanernas fästen och utgöra den
källa, hvarur de silikatartade lavorna bildas.
2. Jorden såsom hemvist för organiskt lif.
7. De geologiska perioderna. Geologien räknar i sin periodbestämning egentligen
icke längre tillbaka än vi finna om än sparsamma spår i försteningar af organiskt
lif. Men det är att märka, att äfven i de äldsta aflagringarne ännu ej några
ursprungliga organismer gifva sig till känna, utan att de anträffade fossilen från äldsta tid
redan äro ganska långt utvecklade och icke stå så långt tillbaka för flere i nutiden
lefvande former, som man skulle vilja tro. Det organiska lifvet har därför existerat
under ofantliga tidrymder före den s. k. kambriska perioden. Men därom förtäljer
jordens historia intet, uppenbarligen därför, att resterna af dessa de tidigaste
utvecklingsskedenas organismer icke kunnat bestå såsom själfständiga fossil, utan under
tidens hårda omhvälfningar med jordskorpan ingått som oskiljaktiga delar i
bergarternas allmänna substans. Hvad som föregått den första genom försteningar
bestämbara kambriska perioden räknas såsom den prekambriska tiden. Renast uppträda
de dithörande urformationerna i Wales - som fordom kallades Cambria, - i
Skottland och i all synnerhet i Skandinavien, vidare i Huron i N. Amerika, i Indien och i
Australiens, Tasmaniens och Nya Zeelands områden. Smälta bergarter, men äfven
sedimentära såsom sandsten, karakterisera den i dagen trädande jordytan på dessa
ställen. I Skandinavien, som torde förete den mest typiska prekambriska formationen,
är gneisen eller »urberget» den karakteristiska berggrunden, mångenstädes genomträngd
af granitgångar, diorit porfyr och kvarts - man kan säga: en tämligen i oordning
kommen blandning af kristalliniska skiffrar och massformiga bergarter, hvilken är
svår att till sin uppkomst rätt tyda. Flere af de bergarter, som nu äro kristalliniska,
hafva utan tvifvel förr varit skiktade, sedimentära och hafva genom pressning,
måhända under tillförsel af hett vatten, erhållit sin nya struktur. Därjämte uppträda
körtlar af järnmalm inbäddade i kalksten eller i andra bergarter samt flere andra
metaller såsom koppar, bly, guld och silfver i mer eller mindre ren malmform.
Vid järnmalmsfälten i norra Sverige uppträda apatit och andra fosforhaltiga bergarter.
Den prekambriska tidens berg härstamma uppenbarligen från vidt skilda epoker;
troligtvis omfattar denna period lika lång tid och en lika lång räcka af denudation
och sedimentation som alla de följande geologiska perioderna tillsammans. Man
har äfven benämnt denna tid den primitiva, den azoiska d. v. s. lifsaknande eller
den arkaiska - den uråldriga. Oaktadt ett samband mellan dess komplexa system
af bergarter och vulkanisk verksamhet i själfva jordytan ej kunnat uppvisas, måste
dock ett sådant samband antagas såsom sannolikt. I några prekambriska massor
af sédimentär form anträffas nämligen mängder, af lava, tuffer och agglomerat.
I ett fåtal fall tror man sig hafva spårat rester af organiska former just vid
gränsen till kambriska systemet t. ex. i N. Amerika. Några forskare anse sig nämligen
böra betrakta vissa egendomliga kalcit- och serpentinfynd såsom härledande sig
af organiskt ursprung. Man har till och med bestämt dessa fynd såsom rester af en
foraminifer, som namngifvits och kallats Eozoon. Vidsträckta fynd af grafit, som
förekomma i de äldre bergformationerna i Kanada och norra delen af Förenta
staterna, hafva äfven härmed ställts i samband. Dock får det anses såsom afgjordt,
att åtminstone icke all grafit är af organiskt ursprung. Huru som helst är det en
fråga af stort intresse, huruvida organiska rester från denna tid verkligen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
