Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människans härstamning o. utveckling (G. Backman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men saknas däremot en af ben bildad yttre hörselgång. Hos Gamla världens apor
däremot förekommer blott en moderkaka, nässkiljeväggen är smal, antalet kindtänder
reduceradt och därtill förefinnes en af ben bildad yttre hörselgång.
Af dessa Gamla världens apor hafva de till familjen Cercopithecidæ hörande bäst
bevarat de äldsta och mera ursprungliga dragen. Däraf kunna vi sluta, att ur
deras stam också hylobatiderna och de människoliknande aporna samt alltså äfven
människan utvecklat sig.
Det är följaktligen bland Cercopithecidæ och, närmare bestämdt, bland denna familjs
äldsta paleontologiska representanter, som vi hafva att söka den
utvecklingslinie, som ur halfapornas rot fört vidare framåt till slutstadiet människan.
Först inom Europas miocen hafva verkliga cercopithecider
och hylobatider anträffats. Bäst bekant och utan gensägelse viktigast bland
dessa miocena cercopithecider torde Mesopithecus från Greklands och
Ungerns tertiära lager vara. Den har betraktats såsom
en mellanform mellan de nutida släktena Cercopithecus och Semnopithecus,
men den visar också otvifvelaktigt anknytningar till
Macacus-släktet. Härigenom dokumenterar
sig Mesopithecus såsom stående roten till de catarrhina (smalnäsiga) aporna mycket
nära och därmed också mycket nära roten till de människoliknande aporna och till
människan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>