Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människans härstamning o. utveckling (G. Backman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oligocen, och det skulle i så fall vara redan där vi hade att söka tidpunkten för
själfva människoblifvandet. Måhända utgör redan Anaptomorphus den stamform,
ur hvilken apan och människan hvar för sig leda sitt ursprung. Det mänskliga
stamträdets utveckling torde då med ganska stor säkerhet hafva försiggått tämligen
parallellt med det för aporna, resp. de egentliga aporna, gällande. De olika, ännu okända
första stamformerna, liggande mellan Anaptomorphus och den äldsta kända
primitiva människan (Homo heidelbergensis), torde alltså med en viss sannolikhet hafva
varit, om ej identiska
med, så åtminstone
parallellformer till
Pronesopithecus, Mesopithecus och Oreopithecus.
Hvilka hafva då de
krafter varit, som
betingat själfva
människoblifvandet? – Det är
klart, att ytterst
komplicerade och i
hvarandra ingripande
faktorer varit verksamma
för att betinga och
möjliggöra detta.
Såsom de främsta bland
dessa faktorer stå utan
gensägelse händernas
och de främre
extremiteternas frigörande från
lokomotionen
(kroppens förflyttning)
samt ernåendet af
det binokulära
seendet med en i
samband därmed
stående reduktion
af hjärnans
främsta parti,
lukthjärnan. Den
sistnämnda faktorn är
måhända den, som
tidigast uppträdt
inom det till
människan förande
stamträdets gren.
Redan
Anaptomorphus visar ju,
såsom nämnts, en
betydande
reduktion af lukthjärnan
med åtföljande
reduktion af benpartiet
mellan de båda
ögonhålorna och närmande af
ögonen intill hvarandra.
På grund af denna sin
egenskap, liksom ock
möjligen på grund af
sitt starkt reducerade
tandsystem
dokumenterar sig
Anaptomorphus rent af mera såsom
ett led i människans
speciella
stamutveckling än såsom ett
sådant i den allmänna
primatutvecklingen.
I och med kroppens
uppresande och
händernas frigörande från
lokomotionen
förändras deras
funktion därhän, att de
i stället blifva
verktyg för att gripa,
fasthålla och
eventuellt bearbeta
födan genom att
utföra det såsom
förberedelse för
tuggningen
nödvändiga sönderslitandet och
styckandet. Underföregående perioder,
då de främre
extremiteterna ännu
användes i
lokomotionens tjenst,
var individen
väsentligen hänvisad
till att med käkarne och tänderna fasthålla och sönderstycka sin föda.
Såsom vi emellertid sett, är det sannolikt, att inom människans stamträd den korta, ej
nämnvärdt förlängda nosen samt de måttligt utvecklade tänderna (speciellt hörntänderna)
äro att anse som en primitiv, uråldrig karaktär. Den hos de nutida primaterna såsom regel
starkt förlängda nosen och de kraftiga tänderna, i all synnerhet hörntänderna, måste
uppfattas såsom senare förvärf, specialiseringar. Möjligen sammanhänga dessa omständigheter
å en annan sida därmed,att primaterna inclusive människan – såsom så många anse – äro
att härleda ur vissa djur af insektätarnes klass (Lepticiderna), hvilka förekomma såsom fossil.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
