Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Människans härstamning o. utveckling (G. Backman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkligt, om man betänker, hurusom såväl de tre nutida antropoiderna, som ock de nutida
hylobatiderna alla lyckats – om än blott mer eller mindre ofullständigt – förvärfva
samma gångsätt. Det uttryck, som en gång fällts, att Pithecanthropus vore att
uppfatta såsom ett naturens misslyckade försök till ett andra människoblifvande, kan
alltså sägas hafva ett visst berättigande.
Rekonstruktion af det vid Neanderthal funna kraniet.
(Ur Muschan, 1909).
Till människans stamutveckling måste Pithecanthropus tänkas stå i samma
förhållande som öfriga hjlobatider och antropoider. Såsom af det här meddelade
stamträdet framgår, kan man leda hylobatiderna tillbaka genom åtminstone ett par
primitivare byggda fossila gibbonarter, Pliohylobates och Pliopithecus, samt tillsammans
med antropoiderna genom Dryopithecus och Anthropodus. Därvid finner man,
anmärkningsvärdt nog, att bland dessa fossila former hörntanden nästan genomgående
är afsevärdt svagare utbildad än hvad fallet är hos de nutida, att kindtändernas
likhet med de mänskliga är i viss mån större samt att främre extremiteten i
förhållande till den bakre företer en mer harmonisk utbildning. Detta bestyrker alltså
yttermera, hvad som redan framhållits, nämligen att människans tandsystem i sin
allmänna karaktär bevarar ett mer primitivt stadium, under det att antropoiderna
och hylobatiderna förete en efter vissa lefnadsförhållanden specialiserad form. Likaså
visa de fossila hylobatiderna, att främre extremitetens betydande längd i förhållande
till den bakre hos de nutida gibbonarterna är ett af dem senare uppnådt förvärf.
Vid tiden för uppträdandet af den stora nedisningen af norra Europa lefde å dess
mark en människoras, som med afseende på sin allmänna skelettbyggnad intog en i
hög grad primitiv ställning. Som exemplar af denna fossila ras först anträffats vid
Neanderthal i trakten af Düsseldorf, har den erhållit benämningen Neanderthalrasen,
Homo neanderthalensis. Den företer mer eller mindre intima anknytningspunkter i
många olika riktningar till simiernas nu lefvande, högsta representanter, men också
i ej mindre grad till nu lefvande människoraser. Af särskildt stort intresse är den
nära öfverensstämmelse, som finnes mellan Neanderthalrasens kraniebildning och
australnegrernas. Denna öfverensstämmelse är så stor, att den afgjordt bevisar
austral-negrernas höga ålder inom stamutvecklingen (deras fylogenetiska ålder). Dock göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0056.html
