Världshistoria / Forntiden / 55 (1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regelmässigt förekommer vid stora eller små folkvandringar i Afrika och
annorstädes. Ingen mindre man än Lepsius har först visat, och jag har under de
senaste åren alltjämt på nytt påpekat, att nya invandrare alltid inumerärenbilda
ett afgjordt mindretal i förhållande till landets tidigare invånare. De hafva
bränt sina skepp bakom sig, de hafva intet stamförvantland att stödja sig
på, de hafva fört
inga eller blott få kvinnor med sig och äro icke så vana vid det nya klimatet som
den gamla befolkningen. De gå alltså med sina fysiska egenskaper så mycket raskare
upp i den tidigare befolkningen, ju längre de aflägsnat sig från hemmet, ju mera de
utgöra ett mindretal, ju färre kvinnor de hade med sig och ju ogynnsammare det för
dem ovana klimatet verkade på dem. Helt annorlunda förhåller det sig med de
psykiska egenskaperna, språk,-grammatik, religion och, där det kan blifva fråga om skrift,
äfven denna –, allt detta utvecklas oberoende af det numerära förhållandet mellan
invandrare och urinvånare, på detta område äro uteslutande den absoluta
dugligheten och öfverlägsenheten afgörande. Det högre utvecklade språket segrar, den mera
förfinade grammatiken, den mera utbildade religionen och, där det öfver hufvud taget
blir fråga om skrift, äfven den bättre skriften.


Oxe.
Buschmansmålning i en grotta i Drakensbergen.

Så har det gått i främre Asien, hvarest semitiska invandrare, för hvilka Abraham
är heros eponymos, ytligt hafva semitiserat den försemitiska armenoida befolkningen;
på samma sätt hafva stora delar af nordöstra Tyskland blifvit germaniserade, och
just på detta sätt måste man föreställa sig hamitiskt inflytande verksamt ända bort
till Kapkolonien.

För alla språkliga detaljer hänvisas till Lepsius, Schleicher, Reinisch och Meinhof.
Blott på ett etnografiskt sakförhållande vill jag hänvisa på
detta ställe, emedan det synes mig vara af den allra största
betydelse, ehuru det gemenligen antingen icke beaktas eller
ock underskattals: buschmännen äro ännu i dag jägare och samlare, men
hottentotterna äro herdar liksom alla hamiter sedan oräkneliga årtusenden.


Kampscen.
Buschmansmålning i en grotta i Drakensbergen.

Sådana äro förhållandena l Afrikas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>