Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
F. VON LUSCHAN, RASER OCH FOLKSLAG.
Gammal signaltrumma från nordvästra Kamerun.
Originalet i Museum fur Völkerkunde i Berlin.
Östafrikanernas materiella egendom kännetecknas i främsta rummet af en högt
utvecklad järnteknik, en teknik, som ursprungligen ar hemma just här och
jämförelsevis sent, ungefär för tretusen år sedan, gått öfver Egypten till Medelhafslanden
och sedan så småningom kommit äfven till oss. Detta är ett faktum, som måste väcka
till eftertanke: de föraktade svarta »vildarne» såsom upptäckare af just den teknik,
som ännu i dag för oss egentligen är den allra viktigaste och i själfva verket på vår
så mycket berömda kultur trycker dess egendomliga stämpel.
I öfrigt har Afrika för det mesta egentligen varit den emottagande delen. Araber,
beludscher och inder, som vi i dag möta i Östafrika, hafva helt säkert haft sina
föregångare äfven i förhistorisk tid, alldeles såsom vi kunna följa deras historia
många århundraden tillbaka. Så förråda t. ex. de med platta tak försedda husen
(tetnber och liknande former), tappdörrarne, somålifolkets bågar och pilarutan
tvifvel import från Asien, liksom väl också nötboskapsutensilierna, kokospalmen
och bananen. Äfven den fulländade mattväfnadstekniken hos swahilifolket, hvilken
teknik på ett fåtal år spridt sig från kusten in i hjärtat af Kongobäckenet, synes vara
af främmande ursprung.
Men äfven från norr har Afrika alltjämt varit tillgängligt för främmande inflytande,
och det skulle vara i hög grad orätt, om man ville anse Sahara för en verklig
skiljemur mellan Medelhafvet och Öfre Guinea, ty här hafva sedan årtusenden regelbundna
handelsförbindelser underhållits och likaså hafva sedan 1400-talet portugisiska och
andra sjöfarande infört icke blott europeiska, utan äfven indiska och andra asiatiska varor
sjöledes. På detta sätt har t. ex. armborstet kommit till Afrika, där det emellertid
under loppet af få århundraden degenererat till det högst eländiga skjutvapen, som
vi i dag återfinna hos fan-folken. Likaså se vi mångenstädes i Afrika hjälmar med
sågtandade kammar, hvilka väl knappast äro inhemska, utan äro att föra tillbaka till
europeiska förebilder. Den forngrekiska hjälmen, som vi känna från
Eginagrup-pen och från fornkorintiska bronser, den romerska fäktarhjälmen, många medeltida
former, den bayerska militärhjälmen, ett stort antal af andra moderna
uniformshjälmar äro uppenbarligen grenar af samma stam, men jag håller det för sannolikt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
