Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Söderhafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söderhafvet.
Icke fullt så invecklade, men ännu alltjämt svåra nog ligga förhållandena i
Söderhafvet.
Där hafva vi först Polynesierna, hvilka framför allt språkligt, men också i sina
anatomiska egenskaper äfvensom i husgeråd visa sig vara nära besläktade med
hvarandra, ehuruväl de i geografiskt hänseende äro
vilt kringspridda. Vi
finna polynesier från Nya
Zeeland i väster ända till
Hawaii i norr och i öster
ända in mot Amerikas
västkust ända till Rapanui,
Påskön, denna
Söderhafvets Ultima Thule.
Öfverallt inom detta område
talas ett och samma språk,
hvilket trots sin rikedom
på dialekter likväl aldrig
lemnar minsta tvifvel ona
enhet. Mindre stor
visserligen är
öfverensstämmelsen i de fysiska
egenskaperna. Där polynesiern
i någon mån bibehållit
sig ren från främmande
blod, är han ljus,
släthårig och kortskallig,
därför äfven efter våra
begrepp i regel estetiskt
skön, något som de stora
sjöfararne under 1700:talet
till sin skada fingo erfara
den ena gången efter den
andra, i det att deras
matroser hopvis rymde
och föredrogo att stanna
på dessa paradisiskt sköna
öar och bland deras sköna
och älskvärda infödingar
i stället för att återvända
till sina fartygs skörbjugg
alstrande saltade köttmat.
Signaltrumma från Ambrym,
Nya Hebriderna.
Efter fotografi.
Alldeles skilda från
dessa polynesier äro de
helt mörka människor,
som man vanligtvis
sammanfattar under benämningen melanesier. De äro
mörka såsom negrerna,
afgjort krushåriga,
långskalliga, ofta prognater,
mången gång med nästan
nosartadt framskjutande
tuggverktyg. I språkligt
afseende äro dessa
melanesier kännetecknade
genom en till det otroliga
gränsande splittring, så
att på Nya Guinea
språket i en by ofta nog
begripes endast i en eller
två grannbyar och allt
direkt meddelande mellan
vidt isär boende ofta är
alldeles omöjligt. Likväl
hafva vi under de senare
åren börjat att lära känna
det för alla dessa
melanesiska språk lika och
gemensamma och de
besläktade förhållandena, så att
det redan nu med någon
sannolikhet kan antagas,
att vi väsentligen hafva att
göra med endast två eller
tre språkområden.
Somatiskt tillhöra melanesierna
åtminstone tvenne stora
grupper. Gränsen mellan
dem är visserligen mycket
svår att uppdraga, tills
vidare i högsta grad
osäker. I hvarje fall är den
icke så enkel, som man
föreställde sig den för
omkring tio år tillbaka, när
man trodde sig hafva
uppnått allt, som kunde
uppnås, genom indelningen i västmelanesier och
östmelanesier. En ytterligare uppgift är det närmare utforskandet af ett gammalt,
dvargartadt folk, som efter allt att döma ännu i språkligt afseende gör sig gällande,
ehuru det numera är i somatiskt hänseende representeradt blott genom
blandningstyper, icke längre genom individer af ren ras. Om det är tillåtet att med ledning af
några få isolerade skelettrester bilda sig ett omdöme, så skulle vi för Amiralitetsöarne,
frän hvilka vi nu känna endast normalt stora individer, vara tvungna antaga äfven
pygmeer, som i storlek stanna långt under de afrikanska. En i Berlinsamlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0083.html
